Af bräder är waggan gjord, och äfwenså liklistan. J skogen stod en gång det träd, af hwilkek dess bräder tillwerkades. Friskt och grönt utsträckte det fina grenar, och redan da hwilade den trötte wandraren i def skugga. Omsider blef trädet fäldt; dess stam blef genomskuren och arbetad i den fredliga werkstaden. Kan ste frambringades bade en wagga och en likkista af dess träd. Idag ga och likkista — begge wärxte saledes en gang kraftfullt i stogen eller lunden sasom ett wildt träd eller ett fruktträd, i hwars gres nar fäglarne sjöngo och göken gol. Begge blefwo löfwade af vå ren, och aflöfwade af höften. Begge blefwo fällde af Yran eler stormen. J båda sofwer mennistan, i bada finnes lugn och frid. Huru bekymmerslös ligger ej barnet der i waggan! ingen oro plågar det; molufri är ännu dess framtids himmel. — Ar ej fame ma förhallande med likkistan? äfwen der sofwer menniskan; och äfwen der känner hon ej mer någon sorg, nöd eller plåga. YHisz serligen är denna sömn annorlunda än sömnen i waggan; ty den förra är oafbruten, drömlös och fall, men slumraren hwilar dock der ostörd och trygg.