Gotlands läns nya tidning – 28 mars 1862, sida 2

hon honom en blick, som framkallade på hans ansigte en glädjens morgonljusning, men förvandlade don Castros till en dyster förtviflans natt. Ilerrarne fortsatte att dricka — man kan dricka mycket mera i detta heta luftstreck än hos oss i norden, ty man svettas bort det druckna mycket fort — under samtalet sköt den svartsjuke don Castro oupphörligt förgiftade ordpilar mot kapten Starkey, tydligen för att reta honom. IIerrarne voro allesammans en smula mosiga. Samtalet rörde England. kaptenen talade med vanlig engelsk beundran om drottning Victoria. — Narraktigt! skrek don Castro, en karl med smak kan aldrig beundra en sådan der gödd gås! Kapten Starkey blossade af vrede, kastade på ögonblicket sitt glas midt i synen på don Castro, att bitarne stänkte kring rummet. Detta skott gjorde hela sällskapet i hast nyktert. Ålla stirrade en stund af ängslan stumma på hvarandra; kaptenen sansade sig först, steg upp och sade: — Sennor don Castro, ursäkta, jag förgick mig, ehuruväl jag hade full anledning! — Ursäkt? svarade kreolen med gnisslande tänder, kommer ej i fråga, förrän jag först fått skjuta en kula genom er skalle; det är det minsta. Enligt de på ön gällande åsigter om heder, kunde icke don Castro handla annorlunda. Han rusade in i huset efter pistoler. Herr Desmond, en nordamerikan, erbjöd sig att blifva kaptenens sekundant.