Gotlands läns nya tidning – 7 februari 1862, sida 3

Bref fran Hufwudstaden. Stockholm den 24 Jannari 1862. Ett knappt tolftedels ar har förswunnit pa det nya tidsliftet, och derunder hafwa de nöjelystna och nyfikna Stockholmsboarna haft tillfälle att deltaga uti och beskada flera bade glada och högtidliga fester härstädes. De rika och förnäma dansade in det nya aret på borgerstapets stora bal på börsen nyärsdagen. Sedan hafwa de lysande Amaranter och Jnnocenser-balarne aflöst hwarandra, och dessemellan en mängd stora tillställningar i enslilda kretsar. Wmaranter-orden har dock bra gamla anor; den stiftades Tretton: dagen 1651 of Drottning Christina (Gustaf II Adolfs dotter). Drottningen gaf på denna dag en lysande feft fom kallades för Sudarned högtid, emedan gästerna woro kostymerade till gudar oc) gudinnor, herdar och herdinnor. Drottningen sjelf kallade fig Amaranta (som betyder den oförgängliga) och bar under festen en drägt fom war alldeles öfwersallad med juveler och dyrbara smycken. Wid festens slut tog den frikostiga drottningen af fin drägt en juvel eller ett smycke och förärade hwarje deltagare i festen ett sadant som minne deraf. Sa stiftades MAmaranter-orden, fom sedan blifwit ett blott dansgille, ifrån att först hafwa warit en orden af högre syftemal. Samma festmarsch, fom spelades när Dvotts ning Christina stiftade Amaranter-orden, lärer spelas här ännu uns der dess trettondagsbal, men få af nutidens deltagare deri, weta när eller af hwem Amaranter-orden stiftades; de weta blott att de gå dit för att dansa; nägra widare reflexioner öfwer saken komma ej i fräga. General Lefråns begrafning här har och wäckt ett wisst upp seende; han begrofs i Jacobs kyrka den 20 denues, och aldrig har man här sett sa stor procession efter nagon annan än kongl. person. Processionen utgjordes af 94 led, med 3 a 4 personer i hwarje. Fran fälttaget 1813 har man en ganska märkwärdig bes rättelse om General Lefröns utomordentliga skarpsinne och krigslist. Det war neml. 1814 när Swensta avmeen ftod färdig att inbryta i Norges; Lefren war da Major och innehade defutom en ferfrild förtroendepost nära chefens, exellensen Sandels, person. En dag anmäler fig en tysk man hos Lefren och erbjuder fig att blifwa Norsk spion för Swenskarnes vräkning. Lefren antager tillbudet, beder artigt spionen stiga in i fina rum, ger honom der en mängd instruktioner och nämnde hwad han hufwudsakligast wille hafwa utspionerat. Derpå beder han tysken fitta ned, medan han (Lefren) gjorde fin toilette, hwarefter bada skulle följas ät till Sandels, af hwilken tyffen stulle fa pass. Pa bordet i det rum, der tysken fatt, låg en mängd kartor och planer över Norsta falttaget. Lefrön gick in i fin sängkammare, twalar der in fig skyndsamt, går äter ut till tysken och gör ursäkt för det han maste raka fig innan de gå till exellensen Sandels; derpa gick han ater in i fin kammare, stängde dörren, torkade hastigt af fig twallöddret och ställde fig mid nyckelhålet för att fe hwad tysken företog fig. Denne ansag fig säker en stund, emedan han trodde Lefrån sysselsatt med rakningen, och framtog en annotationsbok samt började skyndsamt afskrifwa det wigtigaste af de pa bordet liggande planerna. Han war saledes en dubbel spion, skickad ifran Norska armöen, för att på detta listiga sätt utforffa Swenskarnes planer. Smalcende lät Lefrn honom fortsätta en stund; derpå gick han ut, och i stället för att låta hänga honom (en spion, gripen pu bar gerning, är alltid hem fallen till repet) låtsade han om ingenting, utan bad honom förs bindligt följa med till Sandels; der fit han pass, och begaf fig på wägen. Säkert förwånar det mangen att Lefren lät tysken fara med underrättelserna om swenska avrmeens rörelser; men han öfwerlistade fin man. De kartor och papper, som fpionen aftednadt, woro från 1808 ars fälttåg mot Norge, och de tillkännagafwo att halfwa swenska hären ofördröjligen skulle begifwa fig till Christiania, då 1814 års avmå deremot fran Swinesund närmade fig Norge. Med fina falffa underrättelser ilade den bedragne fpis onen till Norge, anseende fig hafwa gjort detta land en wigtig tjenst, men deremot åstadkommande stor confusion i Norska armeen med fina falska uppgifter om den Swenska avmåens röreljer. Lefrens skarpa öga hade genast misstänkt tyskens spionredlighet och derför med afsigt framlagt de falska fältkartorna. J Nya Dagligt allehanda af d. 23 Januari stod, under rus briken: En omwanlig ffollärare, någonting högst märkwärdigt; der omtalas neml. att i Gefleborgs län finnes en skollärare, fom är af bondefamilj; han har, under den mest tryckande fattigdom med hustru oh många barn, sjelf förskaffat fig kunskaper, så att han nu är en lärd man, fom fjelf lärt fig 8 a 10 sprak, och har def utom studerat filofofi, botanil, m. m. Det wore i hög grad önff ligt att wederbörande fästade uppmärksamhet wid denne owanligt rikt begafwade och wettgirige man, och ställde honom pa en plats, der han bättre uppskattades och i widsträcktare grad kunde gagna med sitt stora kunskapsförråd. Det wore wäl om såwäl hufmudstadens fom landsortens tidningar behiertade den i Allehanda ins tagna artikeln; de gafwe den en större spridning, hwarigenom den owanlige skolläraren allmännare blefwe känd och uppskattad. Här har nu blifwit högfta modet att gå pa skridskor, ty Konungen och Drottningen med deras hof och serstildt inviterade personer hafwa nu en längre tid nästan hwarje dag emellan 2—3 på middagen akt på slridsto och slängkälke wid skeppsholmen. Det fällskap, fom af Konungen blifwit inviteradt att deltaga i denna g——Z3—U3unnnniiiinnnnn —— —ö—