Gotlands läns nya tidning – 7 februari 1862, sida 3

Några veckor äro förgångna sedan ofvanbeskrifna afton. Uti ett snyggt hus vid den breda, men något aflägsna Rue D...... i Marseille, fanns en liten boning, bestående af tvenne ljusa och glada rum. Det är en vacker afton i Juni. Fönstren stå uppslagna. Sittande i en stor fåtölj, finna vi Anna. Af hela hennes utseende kan man se, att hon är convalescent efter en lång sjukdom. En gammal qvinna sysslade omkring henne i rummet. — Vet ni, huru mycket klockan är, madame Martin? frågade Anna efter en stund. — Klockan ir sju, mitt barn, svarade gumman. — Då bör min bror snart vara här. — Icke ännu. Han skulle ju icke återvända förr än sednare på aftonen. Här afbrötos de. Någon gick i det yttre rummet och madame Martin skyndade att se hvem det var; men innan hon hann till dörren, stod en flicka, ett barn till åren, på tröskeln. Hon kastade en hastig blick omkring sig, smålog helt gladt och gick derefter fram till Anna, — Är det du, som heter Anna II—sköld? — Ja! svarade Anna och såg undrande på sin gäst. — Ack, så roligt att se dig frisk! utropade den sköna flickan. Jag känner mig så glad deröfver, att jag bestämdt aldrig förr varit så lycklig. Nå,