Gotlands läns nya tidning – 7 februari 1862, sida 3

gern att martera honom, och det dubbla lidande, som häraf uppstod, gjorde aftonens annalkande ännu förfärligare. I detta ögonblick, då Carl tyckte sig så olycklig, att han icke kunde bli olyckligare, sramstod plötsligt bilden af den sköna flickan vid kajen. Han såg henne småle emot honom med ett englamildt uttryck, och han hörde henne helt tröstande hviska: — Var vid godt mod, jag skall hjelpa er! I detsamma knackade någon på dörren till de båda barnens eländiga boning. Anna spratt till förskräckt och vaknade ur sin feberslummer. Carl lade henne sagta ned på halmbädden och närmade sig till dörren. För hans upprörda inbillning framstodo bilderna af den unga flickan och döden på samma gång; och då han öppnade, väntade han att få se en af dem. Dörren gick upp. Framför honom stod hvarken benrangelsmannen eller den engel han tänkte på, utan en man med reslig växt, som frågade: — Bor här en yngling, vid namn Hjortsköld? Carl svarade, att det var han, och då sade den fremmande, att han blifvit sänd af en dame, som hört Carl sjunga på förmiddagen. Denna hade uppdragit främlingen att höra efter hvad som kunde göras för Carl och hans syster.