Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 3

anskaffa stek, under det att Rosersbergs ladugärd och hönsgård Hade öfwerflöd på erforderliga ingredienser. Desiderias goda hjerta framlyste jemwäl i en annan af hennes fantasier: den, att när barnen från angräns sande nejder famlade fig wid Lustslottet, för att få fe Drottningen, då hon befann fig der, roade det henne, att, dold bakom fönstergardinen, obemärkt bland dem utfofta en hand full sexskillingar eller tioören af silfwer, och barnens täflan att plocka upp dem, tillskyndade henne stor förnöjelse. Sin kärlek för Gemål och Son har Desideria sjelf dragit försorg att bewara åt efterwerlden i en wacker, uti Paris präglad skådepenning, föreställande å framsidan Carl den 14:de Johans och Oscar den 1:stes bröstbilder samt namuchiffer, och på frånsidan inskriften: ,, Tout par Eux et pour Eux. (Allt genom dem och för dem). Fastän Gemål och Son, efter ankomsten till Swerige, antogo Lutherska läran, fortfor Desideria till fin död, att bekänna fig till den Katholska, i hwilken hon war uppfödd; men hon utöfwade fin från wår ffilda fult få fördragsamt, få utan anspråt och pral, war så långt ifrån tanken att göra proselyter, det Swenskarne ej ens märkte, att deras egen Drottning dyrkade en lära, mot hwilken Gustaf Wasa kastat handsken och i striden mot hwilken Gustaf den 2:dre Adolph blödt. Också kunde hon samwetstryggt swara en nära anförwandt, som, hwad trosbekännelsen angår, i samma kathegori, tog denna sak, mera strängt och uppmanade henne att oftare bigta sig: Jag har ingenting att bigta; jag wet mig ej ha gjort något ondt. Detta uttryck innefattar i kortaste sammandrag hela Drottning Desiderias karakteristik. Hwarken i ord eller gerning, hade hon under hela fin långa lifstid gjort nås gon mensklig warelse för när. På samhällets lägre punkter lönar knappt mödan att widröra denna negativa dygd, men på den högsta är den wärderikare än positif wälgörenhet, som skrytsamt anförtros åt publiciteten, och för hwilken denna wet att redogöra på ziffran, ja! på öret riksmynt. Äfwen mångfaldiga drag af sistnämnde art kunna anföras ur denna Furstinnas lefnad; men till större Iofs ord är hon berättigad för fin ädla och grannlaga oms tanfa att bereda arbetsförtjenst åt mindre bemedlade af sitt kön bland hufwudstadens till namnet bättre, men i sjelfwa werket illa lottade samhällsllasser, genom deras sysselsättning med förfärdigandet af persedlar för Drottz ningens toilette och garderob, hwilket arbete hon godt gjorde få frifoftigt, att det innebar ett underftöd, utan den förödmjukande anstrykningen af nådegåfiwva. Äfwen worden enka förde Desideria det angenämaste, förtroligaste och mest efterdömliga familjLif. Sonhustrun hade i henne snarare en wän än en swärmoder, och bes mötte henne, å fin sida, med en dotters ömma tillgifs wenhet tillbaka. Endast i afseende på denna Hulda mäns inna glömde Josephina rangen af regerande Drott ning, i ordets fulla mening, och lemnade Desidera mers endels försteget. Huru innerligt war ej förhållandet mellan Desideria och Konungen hennes Son, mellan henne och Konungen hennes Sonson samt hennes öfriga höga barnbarn! Den sympathi, fom från första ögonblicket af deras bekantskap förenade Drottningarna Desideria och Lovisa, förklaras af frändskapen mellan begges skaplynnen, af harmonien mellan begges uppfattning af en Drottnings kall, med rangen af regerande, utan åtrå att regera, och af lifhes ten i begges ställning till folket, i hwars hjertan deras fotfäste blifwit djupare med hwarje dag. Glädjen urartade aldrig hos Desideria till yra och lifwets sorgliga sliften bedröfwade, utan att bringa henne i förtwiflan. Hon såg Gemål, Son, Sonson och Sons sons Son nedstiga i grafwen; tömde den bittra kalken wäl under tårar, men repade mod efter hwarje ny förs lust. Jcke sorgerna, men åren, böjde Hennes hjessa, öfwer hwilken de samlades i myckenhet. Hennes helsa, i allmänhet god, lät icke ana att timglaset war utrunnet, när deruti ännu återstod blott sista fandkornet. (Efter Westerwiks Weckoblad).