Gotlands läns nya tidning – 17 januari 1862, sida 3

För Lördagsqwällen. Wårt dagliga bröd. (Legend.) Fader Martin war en wälmsende landtman, fom bodde i en by, belägen ej langt utom den stad, der jag föddes. Hans hustru, den goda, wänliga Margreta, försåg mina föräldrars hushåll med ägg, smör, mjölk, kycklingar o. s. w., och denna affärsförbindelse hade till följd, att emellan henne och mig ett wänskapligt förballande uppkom, fom föranledde mig att ofta besöka den hederliga danneqwinnan. J sällskap med min guvernant och äfwen ofta, sedan jag blef större, ensam wandrade jag ut till henne, sprang omkring berg och badar, följde mor Magreta i fähus och mjöltkammare, matade hönsen, och njöt med ett ord af landtlifwets otwungna frihet, som har ett sa outsägligt behag för barn, och isynnerhet för barn i stora städer. Fader Martin war, fom sagdt, en wälmående landtman. Han hade en wacker gard, boningshuset war ftätligt, rummen snyggt möblerade, nästan på stadswis. Desto underligare föreföll det mig, att träget, i hwilket mor Margreta beredde degen till det frös na brödet, fom smakade mig fa bra, ide allenast när det begagnades, utan beständigt Hade fin plats wid spisen. Om det ocksd war, liksom alla de husgeråd, fom mor Margreta och hennes dotz ter Karin begagnade, blankskuradt och skinande hwitt, och derföre