Gotlands läns nya tidning – 23 maj 1861, sida 2

ämne uti norra trakten, hvilket gör det mindre helsosamt för nykomna; men på ,Klinten fanns af ålder så godt som ingen egentlig brunn som höll godt vatten någon längre tid, helst sedan den vatten-trumma, som varit ledd från Solbergakloster öfver söster-by-rum, längesedan förfallit. Derföre, medan invånarne i den lägre staden alltid hade godt förråd af vatten, nära till hands i alla gårdar, fortfor ,Klinten att vara lika vattulös (med undantag af vär-tiden), hvarföre den ock efter alla fordna förstörelser och eldsvådor längst stod öde och först för omkring 100 år sedan blef hebyggd, men af det fattigare folket. För dessa menniskor var derföre alltid mödan dubbelt tung att bära nödigt vatten för sitt behof och högst skadligt för deras helsa, helst ungdom allt ifrån en förvånande späd ålder dagligen måste släpa de tunga vatten-spannen Cembaren) upp för de långa och branta backarna: och följden har varit, att många fattigmans-barn och isynnerhet klena flickor dermed ådragit sig ohelsa och bräckligheter för lifstiden. Men, med våra dagars större företagsamhet och lifligare allmän-anda, har detta onda till en del blifvit afhjelpt isynnerhet genom den nya Uddenbergska pumpen, som vid bergkanten, just der denna är som högst, nu behändigt uppfordrar vattnet från den nedra stan, till en välsignad lättnad för tusende trötta knän och lungor, samt medelst den nyligen tillkomna brunnen i Slotts-trädgården. Att vatten således kan fås äfven på ,Klinten, fastän på något större djup, det bevises dessutom af Snickare P. F. Ahlgrens nysprängda brunn vid österport som ger tillräckligt vatten för hans hela sågverk; dessutom ligger ju Gotlands hela öfriga landsbyggd på ungefär lika höjd. Derföre bör Stadens styrelse, så snart som möjligt, till det fattigare folkets stora lättnad efterhand afhjelpa vatten-bristen på ,Klinten, antingen medelst sprängning af en och annan ny brunn deruppe eller genom att vid bergs-kanten uppfordra tillräckligt vatten. Men offentliga brunnar på flere ställen i Staden äro äfven i annat afseende af största vigt, neml. vid uppkommande eldsvådor. Under ganska många år har Gud underligen bevarat Visby från hvarje egentlig brand-olycka, och de af mindre hotande art har man lyckats snart dämpa. Men ej kunna vi alltid hoppas en sådan lycka! Derföre, ehuru vi antaga, att Stadens släckningsanstalter äro i bästa ordning, befälet dugligt och manskapet öfvadt, så är det ytterst nödigt, att ej blott tillräckligt vatten fins på flera ställen (och att det ingenstädes får alldeles saknas), men också att detta ej, när olyckan är för handen, måste hemtas å trånga gårdstomter, belamrade med allehanda hinder af staketter, träd, byggnader, uthus, m. m., utan att vatten då allestädes kan fås ur offentliga brunnar vid öppen gata och hvilka alltid böra vara försedda med väl underhållna pumpar. Då först kan eldssläckningen gå raskt och lyckligt, så att menniskor och egendom möjligast kunna räddas och samhället sålunda förskonas från elände, de mest smärtande hemsökelser och oersättliga förluster. Och en ganska stor skada för staden är det derföre, att brunnar, som varit eller kunnat vara offentliga, vid skedda ombyggnader blifvit igenfyllda, såsom för några år sedan utmed garfveriet å bränneri-gården vid Strandgatan samt nyligen midtför Handl. Wickmans gårdsport å skole-tomten; vid rifningen af gamla rådstugan har ytterligare en brunn blifvit fylld, som