Gotlands läns nya tidning – 23 maj 1861, sida 2

de då orgelns ljud och sången öfver till henne i köket, då blef till och med detta ställe för henne lugnt och heligt. Det gamla testamentet, hennes folks skatt och egendom, läste hon då och endast detta, ty hvad hennes fader och hennes lärare sagt henne, då hon skiljdes ur skolan, låg djupt på botten af hennes själ, neml. det löfte, som gifvits hennes döende moder, att Sara icke skulle blifva kristen och aldrig öfvergifva sina fäders tro. Nya testamentet var och skulle för henne blifva en tillsluten bok, och likväl kände hon till så mycket derur, hvilket strålade fram bland hennes harndomsminnen. En afton, då hon satt i en vrå af rummet, hörde hon herrn i huset högt föreläsa, och nu vågade hon höra derpå, ty det var ju icke evangelium; nej han läste ur en gammal historia, och dertill kunde hon ju lyssna: det handlade om en ungersk riddare, som blifvit tillfångatagen af en turkisk pascha, hvilken lät spänna honom bredvid oxarne för plogen och med piskslag drifva på honom samt håna och smäda honom. Riddarens fru sålde alla sina smycken och öfvergaf sin borg och sitt gods; hans vänner sammanskjöto stora summor, ty nästan otroligt stor var den lösepenning, som fordrades, men den bragtes likväl tillhopa och han befriades från slafveri och vanära; sjuk och lidande vände han till hemmet åter. Men snart skallade ett allmänt krigsrop emot kristendomens fiende; den sjuke fick höra det och bade nu ingen rast eller ro. Han