Gotlands läns nya tidning – 10 maj 1861, sida 3

voro då så hopskrumpnade, att man befarade det de ej mera skulle gro. De utplanterades likafullt och visade, mot all förmodan, en den mest yppiga vextlighet samt gåfvo, hvad som var ånnu märkligare, en fullkomligt frisk skörd, oaktadt alla öfriga slag af potäter uti trakten deromkring voro mer eller mindre angripna af den vanliga sjukdomen. Denna omständighet föranledde till försök att genast efter upptagandet torka hela skörden, och då denna påföljande vär begagnades till utsäde, erhölls samma fördelaktiga resultat. Under 1856 begagnade man sig af enahanda förfaringssätt med åtskilliga andra slag af ifrågavarande rotfrukt, hvilka under närmast föregående år stadse varit angripna, och äfven dessa gåfvo sålunda behandlade en fullkomligt frisk skörd. 1857 utsattes på kölna torkade potäter på något otver 2 tunnl. och gåfvo en skörd af eirka 200 tunnor, hvaribland icke en enda sjuk potatis kunde upptäckas. 1858 uppförde professor Bollman på sin landtegendom ett särskildt för torkning af utsådespotäter afsedt hus, och sedandess har man på flere andra egendomar i Ryssland följt detta exempel. Man har likaså funnit att redan sjuk potatis kunnat genom torkning till den grad att den skrumpnat, bibehållas duglig till utsade. Så långt nämnde artikel. Den synes hafva väckt uppmärksamhet i England och då deruti angifna metod är lätt utförbar, torde den förtjena att försökas. Såsom ettytterligare skäl härför ber jag att få anföra, att ungefärligen enahanda förfaringssätt redan under några år blifvit af akademiens trädgårdsmästare direktör Stenberg användt vid hans försök med af frö uppdragna nya varieteter af potatis, samt att, enligt hvad han försäkrat mig, sålunda behandladt utsäde städse lemnat fullkomligen frisk skörd. Med anledning häraf anmärkte hr Nathhorst att denna metod redan i professor Wahlbergs för flera år sedan utgifna afhandling rörande potatissjukan blifvit omnämnd, att vid densammas praktiska tillämpning låg den egentliga svärigheten uti att bestämma dels värme-graden och dels tidslangden, hvarunder potäterna utan fara för grobarheten kunde utsättas. Man hade dock erfarit att potatis kan med fördel torkas vid ; 60? under en tid af 24 timmar. Professor Afiller upplyste att enligt vid Chemnitz vunnen erfarenhet bibehölls val potäternas grobarhet vid nyssnämnde värmegrad, hvaremot det befunnits fördelaktigare att under längre tid torka potäterna vid en värma af 400. I anledning häraf meddelar hr Julin-Dannfeldt, att enligt åtskilliga andra torkningsförsök bibehölls grobarheten, fastän värmen varit så hög, att potäternas yta blifvit lindrigt bränd. Potaternas torkning om hösten voro fördelaktigast. (Ur Kalmarposten).