Gotlands läns nya tidning – 5 april 1861, sida 3

Vid undersökning i medio af November fanns för — S-— k— Saftens Egen mingd. vigt. I Askastning Medelvigt 6 pr tunnland. pr stycke. Socker. 1136,330 skålp. 2,39 skålp. 94,4 8 1,0677 12,6 2 2133,020 ,, 2,90 34,8 3 1,0607 10,8 2 5 26,670 268 , 945 ) 0629 121 4 7 55,880 3,16 26,8 f 1,0629 11,5 2 20,320 -,, 1 2,13 95,5 3 1,0662 12,3 a 943,180 12,68 96,1 2 10638 12,1 2 vid undersökning i början af( Dec. måna 12 2,27 skälp. 1,0645 13)0 2 Saftens halt på aska fanns för N:o 8 och 120,70 och 0,66 55; i betorna gick den i medeltal till 0,82 8. Betornas halt på torr substans (efter ihållig torkning vid 100 gr. C.) utgjorde medio Oktober 18,5 3 med en 0 safthalt af 95,3 f; sockerhalten är derföre i betan omkring en tjugondedel lägre än den ofvan anförda för saften. Halten på protein fanns medio Oktober för N:o 1 5 vara 1,56 och 1,19 f. Analyserna hafva blifvit utförda till största delen af hr d:r Eisenstuck under min tillsyn, efter af mig förut använda och beskrifna metoder. Sockerhalten afser hela betan med hals och nedre rotändan och ej blott det sockerrikaste mellanstycke, som i de flesta fabriker utgör det enda föremålet för extraktion; vid jemförelsen med uppgifter å sockerhalten af hvitbets-sockerbrukens skördar bör man komma ihåg detta förhållande. Tabellens öfriga innehåll behöfver ingen vidare förklaring. Såsom resultat af de meddelade analyserna framhåller jag: 1. Sockerhalten i hvitbetornas saft har redan i början af Oktober månad varit försvarlig, med undantag af n:r 3, den gula sorten, och n:r 4 efter frö från Landskrona. Jag känner ej orsaken till den låga halten af den senare; skulle den betan hafva urartat under fortsatt odling? 2. Sockerhalten i saften har, oaktadt fortfarande regnväder utan solsken längre fram på hösten stigit från en medelhalt af 11,3 proc. till 12,1 proc. och, i det ena undersökta fallet n:r 12 ända till 13,0 proc. En sockerhalt af 12,1 proc. i saften motsvarar 11,5 proc. i betan. Det är, med afseende på de omnämnda omständigheterna, en särdeles glädjande siffra; ty 1858 hade sockerbetorna hos den beryktade hvitbets-odlaren Oberamtmann Rimpau på Schlanstädt nära Braunschweig i medlet af flera analyser en halt af endast 11,3 proc. socker; och får således med säkerhet hos de gotländska betorna förväntas en halt af 12-13 proc. och möjligtvis deröfver, när jorden hinner riktigt förberedas för hvitbetsodling och väderleken gestaltar sig så, som den plägar vara för Gotland. 3. Halten på protein är normal och försvårar således ej sockerextraktionen. 4. Askans mängd är likaledes tillfredsställande låg. Resultaten n:r 3 och 4 äro märkliga derföre, att man utan noga kännedom af Gotland känner sig frestad att förmoda både en högre halt af mineral-salter och ägghvite i derstädes odlade hvitbetor i följd at öns rikedom på kalk och myrarnas rikedom på humus, men landet omkring myrarna är hvarken rikt på humus eller kalk. Jordmånen är kalkfattig lera, så att jordbrukaren har ett ypperligt tillfälle att stegra den naturliga bördigheten af myrarna och det angränsande fasta landet genom inbördes utbyte af deras beståndsdelar. Lera är gödsel för myren, myrjorden är gödsel för leran; se der ett af de många exempel af Sveriges naturrikedomar, som ännu ligga obegagnade! Stockholm i December månad 1859. Alexander Miller. ——