Gotlands läns nya tidning – 5 april 1861, sida 3

—2— — — C—W—l—f—— —lc — ———————— Men de der granna hästarne har du väl icke gjort sjelf; de kosta nog vackra penningar. Dem har jag födt upp sjelf, jemte ett dussin dylika på min husbondes stora egendom ; vid min afresa skänkte han mig dessa. ollederlig karl, minsann; han gaf väl så mycket mindre lon, kan tänka; men det är väl något fel med dem, efter du fick dem; jag tror den ena haltar litet. Nej, farbror, svarade Halvar något varmt och stolt, ,min hederlige husbonde gaf mig dubbelt mot hvad han förbundit sig, och dessa hästar äro så felfria, som kungens hästar. Anna stötte Halvar lätt i ryggen, till tecken att han icke skulle förifra sig mot gubben. Nå-nå, genmälte gubben; ,vi få väl se huru de visa sig nästa vår, här är icke så fett som i Skåne, ni har isynnerhet klent foder på ert hemman, och när en drumlig dräng får sköta och köra dem, så ska de väl snart komma att se ut som kaplanens krakar, he-he-he! yNej, farbror, först och främst skall jag nog skaffa dem foder. ylIvar finnes att taga bröd i öknen? Tro icke att du får låna något foder af mig.t För det andra kommer jag aldrig att släppa mina hästar åt en annan, jag tänker vara min egen dräng. Låter stort, men jag tviflar, sa Jon. Men hvad attan tusan betyder det der? skrek gubben och såg bort på en stor trädesåker vid vägen.