Gotlands läns nya tidning – 28 mars 1861, sida 2

de yrke, nemligen på dess rätta, af lagen tillåtna tider, d. v. s. på eftersommarn och hösten, då naturens rika bord är dukadt för menniskan, eller då djuren och ungfoglarna i fred fått tillkomma, äro vuxna och mat-nyttiga; och sålunda kan en väl ordnad och skött jagt gifva ett folk en ganska ansenlig inkomst. Men ett så glädjande förhållande fins numera på få orter i riket och bland dem troligen blott på ett enda ställe på Gotland, neml. på Marpis-holm, der äggplockning visserligen sker, men med det förnuft att fogeln deraf hvarken störes eller förminskas; ty våra Jagt-lagar lydas alldeles icke, brott mot dem understödjas af åtskilliga tanklösa läckermunnar och personer i en samhälls-ställning, hvaraf man kunde vänta strängaste laglydnad, och följden är, att fogel, skjuten i förbuden tid, finnes offentligen till salu och prunkar på kalas-borden, men verkligen till föga heder för värden och värdinnan. Höga viten mot tjuf-skytte hjelper ingalunda så länge s. k. bättre folk af lättsinne understödjer en så skadlig och neslig handtering. Men utan att nu vidare blott betrakta den skada, som genast träffar samhället genom allehanda jagt-oskick, tjufskytte eller äggplockning, bör man besinna, att derigenom en långt vådligare rubbning sker uti naturens så allvist stadgade hushållning; ty intet är af Gud skapadt utan nytta, och, utom den fägnad af lif och rörelse som genom foglarna spridas i naturen, gör hvarenda af dem sitt till att denna beundransvärda ordning icke störes och förderfvas. Så rensa roffoglarna och allehanda mafvar (måsar) och tärnor fält och stränder från döda kroppar och ruttnande ämnen, svalorna befria luften från allt för mycket myggor och yr-fän, sjöfoglarne göra samma nytta på vattnet, staren förstör otaliga skadliga maskar på träd och mark, lärkorna förtära en mängd onyttiga frön, hackspettarna förstöra i skogen milliontals skadliga kryp, deras ägg och larfver, och vilddufvorna plocka om våren på åkrarna bort de förderfliga senaps-fröen, o. s. v. Och särskildt må här nämnas, det rapphönsen är af den vigt för jordbrukarne, att desse i Tyskland, Skåne och flerstädes, ganska gerna se dem på sina fält, emedan dessa soglar förstöra en mängd maskar och isynnerhet alldeles på åkrarna utrota de små kräk, som förorsaka ,grim och sot på säden. Alla dessa småkräk skulle eljest, om de finge tillväxa ostörda af fogelnäbben, uppfylla luften, förtära löf, gräs, plantor och åkerbrodd, förpesta allt vatten och för menniskan förstöra Guds hela sköna skapelse. Derföre, låtom oss städse hushålla med Guds gåfvor, icke brottsligt störa naturens visa inrättning och sålunda icke onödigt döda och förminska dessa så nyttiga kräk, foglarna, icke en gång de minsta af dem; ty då mäkta de icke bevara naturens välgerningar åt oss! — I skolorna böra dessa läror ofta inpräglas. Om villebrådet rätt vårdades, skulle här på Gotland, som knapt har något rofdjur, bli den vackraste och indrägtigaste jagt i norra Europa. Men då skulle ock allt s. k. bättre folk, husbönder och målsmän se till, att icke deras barn och tjenare onyttigt och under förbuden tid finge störa de jagtbara djuren, röfva foglarnas ägg och om vintern plocka bort hvar enda rapphöna, ja stundom med kronans gevär förfölja ,,aden, ,skräckan, Svörten, m. fl., spränga hvarenda liten orrlek hvar den befinnes, och slå ihjäl halfsjädrade and-ungar samt slutligen helt fräckt och mot tyd—— 3t phW— )?.q AkxE —