Gotlands läns nya tidning – 22 mars 1861, sida 2

besinna att man, genom förbiseende af en förnuftig kroppsvård och utveckling, afvisar de unga från all lek och fri rörelse, dermed släcker för dem lifvets eld och glädje och utestänger dem både från naturen och samiljen, gör dem lill-gamla, frusna, närsynta och eländiga samt med all deras påfyllda lärdom, alldeles opraktiska till allt dugligt, och aldra minst möjliga för att kunna verksamt deltaga i Landets försvar. Ty, bortklemad och förläst som vår ungdom ofta är genom stillasittande, pluggläsning och dåsighet, kan den icke i bott-forer, amicter, glasögon och rökmössa samt med lärdoms-luntan i hand (det enda vapen man vill att den skall kunna föra) försvara land och rike! Nej, vår tids lärdoms-dästa ungdom skall ej ens i det bokliga eller uti vetenskaperna uträtta så mycket som deras fäder, just emedan desse i de yngre åren hade tid att, jemte lagom läsning, också sköta kroppen, fingo tillfälle att röra sig, leka, snickra, svarfva, rida, jaga, o. s. v. Vi veta, att skol-ungdomen verkligen har några gymnastik-lektioner, men de äro alldeles för få; minst en timme om dagen borde användas för ynglingarnes kropps-utveckling. Man säger, att skol-ungdomen ej just är så mycket nedlassad af läsning, att eftermiddagarna äro mest fria och att hem-lexorna äro ganska måttliga; men vet man då ej, att gossarne, af fruktan för Student-examen och lärarnes nu vanliga tjenste-nit tvingas att använda all s. k. ledighet ur skolan till öfverläsning, themaoch glos-skrifning, så att de vanligen icke få någon stund öfrig till familj-umgänge och rörelse? Men orsaken till det beklagliga förhållandet ligger visserligen icke endast i det n. v. skol-systemet (isynnerhet om lärarne tillhållas att med mera humanitet behandla ungdomen och att icke lägga så mycken vigt på döda lexor), ty den gamla skolordningen fordrade ock rätt ansenligt arbete, men det då brukliga slarfvet gjorde, att både lärare och ungdom mest undgingo hela mödan och voro föga hindrade från hvila och lekar; felet ligger ock i klemig hem-uppfostran och förderfvade seder. Våra qvinnors charmanta, men kropps-förderfliga drägter bidraga helt säkert också mycket till kommande slägters svaghet och elände. Dock tro vi att skol-ungdomen här på Gotland är raskare än mångstädes för den myckna rörelse i fria luften som vinnes genom våra ypperliga folklekar: må de alldrig försvinna! — Till det gamla naturliga uppfostringssätt måste vi återvända om vår ungdom skall kunna lefva, tänka och försvara ett älskadt Fädernesland! — Det är ju ängsligt att i alla tidningar höra ropet mot vårt skadliga skol-system med dess omenskliga lex-läsning, som slukar all möjlighet till nödig rörelse och naturlig utveckling, hvilken ännu mer motverkas af den nya skenheligheten, som förklarar all ungdomlig lek för synd; och Doctor Altins beskrifning på skol-ungdomens i Westerås kroppsliga och andliga svaghet uppfyller fosterlandsvännens hjerta med sorg och bäfvan för framtiden. Derföre glädja vi oss, att den historiske och verldspraktiska åsigten om staters förhållanden ändtligen fått ljud jemte den ekonomiska, som i sin enfald nyligen trodde på en evig fred; och vi äro på allt sätt högeligen fägnade af de många manliga röster, som nu med styrka höjt sig för ett nytt och vidgadt system till fosterjordens försvar och en förnuftigare uppfostran. Vi hafve länge inom oss haft samma tankar i denna stora sak och äfven långt förut många gånger offent