Gotlands läns nya tidning – 22 mars 1861, sida 2

nen sade nu några ord till den på vagnssteget stående lakejen. Denne hoppade ner och skyndade bort till — vi veta det redan — Lampricre, numera likväl major Lampritre, samt anmodade honom i de vördnadsfullaste ordalag, under det han framlemnade ett visitkort, att efter festlighetens slut intaga en dinr i hans herres hotell. Major Lamprire antog naturligtvis med glädje imviten och — slutet på visan känna vi redan. Flickan, som den makalöse Shandy lyckats rädda i Marseilles hamn, var dotter af den gamle franska militären, som samme tappre Shandy bevarat från att blifva spetsad på ryssens bajonett vid Sebastopol. Men Shandy hade icke alldeles helskinnad kommit ifrån aftären; han haltade nemligen på venstra framfoten, en följd af att nämnde bajonett genomborrat hans ena framben. Fadren, som tillhörde en at Frankrikes stoltaste och äldsta ätter, hade genom ett bref från sin älskliga, sköna dotter fått veta den fyrfotade räddarens namn, då deremot alla spaningar efter Shandys herre förblifvit fruktlösa. Deraf grefvens — han innehade denna titel — glada öfverraskning, då han i träfkningens mordnatt plötsligt hörde ropas: Shandy! Far och dotter öfverflyttade en del af sin sydländskt lifliga erkänsla från hunden till dennes herre; majorens ädla, framstående personlighet gjorde resten, och då, icke fullt ett år derefter, Boulevard Sebastopol för ungefär lika lång tid sedan upphört att utgöra en nyhet för den ombytliga parisermen