Gotlands läns nya tidning – 1 mars 1861, sida 3

sjunkit ned, liksom skulle han kommit upp igen. Der steg några bubblor upp, ännu några, så bara en stor, som brast, — och spegelblank lag åter sjön. I tre dagar och nätter såg folk fadren ro rundt omkring den punkten utan att njuta hvarken mat eller sömn; han sökte efter sin son. Och på fjerde dagen i morgongryningen fann han honom och kom bärande uppöfver backarne med honom till sin gård. Ett år eller så kunde vara förflutet sedan dess. Då hörer presten sent en qväll någon rassla på dörren uti förstugan och famla varsamt efter låsen. Presten öppnade och in trädde en hög, framåtlutande man, mager och gråhårig. Presten såg länge på honom, förrän han kände honom; det var Thord. — ,Kommer du så sent? sade presten och stod stilla framför honom. — ,Åh-ja; jag kommer sent, sade Thord, han satte sig ned. Presten satte sig också, som om han väntade; det var länge stilla. Då sade Thord: ,jag har något med mig, som jag gerna ville gifva till de fattiga, — han reste sig, lade penningarne på bordet och satte sig åter. Presten räknade dem: det var många penningar, sade han. — ,Det är hälften af min gård, jag sålde den i dag. Presten blef länge sittande stilla; han frågade slutligen med mild röst: ,hvad vill du taga dig för? — Något bättre. De sutto der en stund, Thord med ögonen mot golfyet, presten med ögonen på honom. Då sade presten sakta och långsamt: ,Nu tänker jag att din son ändtligen blifvit dig till välsignelse. — ,Ja, nu tänker jag det också sjelf, sade Thord, han såg upp och tvenne tårar runno tunga utöfver hans ansigte.