Gotlands läns nya tidning – 18 januari 1861, sida 2

Gotlands-senap och Bunge-rofvor eller huru man aktar det som är Gotländskt. (Forts. och slut fr. föreg. N:o.) Men ännu ett exempel af samma stuf. Utom att nu påminna om Landets kalk, får-kött, stenkyrkeäplen, m. m., som verkligen tillkämpat sig ett namn i allmänna rörelsen, må vi ej med tystnad förbigå våra beprisade Bunge-rofvor eller s. k. Gotlands-rofvor, hvilka äro lika mycket kända och eftersökta i Stockholm och annorstädes, som för oss Gotlänningar en snart sagdt okänd och föga begagnad vara. Vi voro nyligen i ett sällskap af Gotländske patrioter, som med mycken ifver talade om det skamliga uti, att, då man nu vurmar så mycket för botanisk trädgård, plantering, trädgårds-skötsel, myrodling, 0. s. v. och särskildt för odlingen af rapps, hvit-betor, vindrufvor, mullbär, sockerrör, m. m., man alldeles synes glömma eller förakta vår gamla, hedervärda Bunge-rofva. Och man har fullkomligt rätt i detta fosterländska klander, helst om man gjort mera dervid än att blott enskildt tala om saken. Derföre, ehuru vi förut här förordat äfven denna växts särskildta odling till utförsel, så förena vi oss gerna med dessa Bunge-rofvans redlige försvarare. Och nog är det underligt, att, då nu denna rotfrukt är så eftersökt och verkligen betalas ganska högt, knapt någon af Gotlands odlare bryr sig om att särskildt lägga sig på odlingen af denna växt; ja, utom det, att det är en ganska vigtig sak för läcker-munnarne på fasta landet, är det nästan så, att det är en hederssak för Gotland att ej låta våra så värderade rofvor mista deras rykte och dö ut. Detta just lärer dock icke vara långt borta, enär man hörer så många rof-giriga landsmän strida både om stället, der denna jordfrukt egentligen växer och om dess utseende och egenskaper: somliga säga nemligen, att den äkta och veritabla Bunge-rofvan naturligtvis blott växer och endast kan växa i Bunge, andra påstå, att den är öfverflyttad lika god till Bro eller andra ställen; några förmena att den är hvit och flat (eller en s. k. snald-roga), andra tro, att hon är röd och topp-formig, o. s. v. Så pågår nu striden härom, men olyckligtvis utan allt resultat. — Men vi tycka allvarsamt, att saken ej är så obetydlig, utan att Hrr botanister, åkerhrukare och andra samt sjelfva HushållningsSällskapet borde taga sig om att till Gotlands fördel utreda förhållandet säkert och fullkomligt samt på allt sätt befordra odlingen af denna omtyckta jordfrukt. Slutligen hafva vi dock nöjet omnämna någonting helt annat, något rätt splitter-nytt, nemligen att man dock i något fall förstår göra sig tillgodo det, som den gotländska jorden kan framalstra godt och utmärkt, om det ock till att börja med kan synas för handeln mindre betydande. De fleste af oss hafva länge både kändt och rätt gerna begagnat vår inhemska ypperliga Gotlandssenap; men det oaktadt har mycket pengar gått ur Landet för Fransk och Engelsk senap, hvilket, såsom vi tycka, verkligen varit att gå öfver ån efter vatten. Men, tycke och smak får ingen disputera, säger man. Väl; derföre må ej heller någon missakta värt tycke, som i denna sak är, att Gotlands Senap är den bästa under solen! — Och derföre må ingen undra på att vi med särdeles fägnad härmed meddela hvad kanske ej