Gotlands läns nya tidning – 18 januari 1861, sida 2

att lemna det — dock är det en dag som jag framför alla andra bär i tacksamt minne — den har ett nära sammanhang med min mor?, sade han, kastande en outsägligt öm blick på modren; men innan jag berättar den, måste jag först introducera herrskapet — han såg på de tvenne gästerna — i det innersta af vårt samiljelif. Jag undrar rätt — inföll Doktor P. — hvad unga junkern skulle kunna berätta, som gamle vännen P. åtminstone icke har någon kännedom af. . Det är så lätt, smålog Baltzar, som vännen P. inbillar sig, att intränga i en familjs mysterier. — Vid min tillkomst till verlden var jag så klen, att man insvepte mig i ludna skinn, badade mig i rhenskt vin, med ett ord gjorde allt, på det att den svaga lifsgnistan ej skulle utsläckas. Min mor ville ej åt någon annan anförtro dessa omsorger; hon blef sjelf min amma, min vårdarinna, min hela verld — och till följe af de minga sömnlösa nätter, hon för min skull genomvakade, var hon sedermera ur stånd att i lika grad egna dessa omsorger åt mina systrar; hennes egen kraft blef så försvagad, att hon ej åt någon af dem kunde gifva den första naturliga näringen. Emellertid, tack vare hennes hulda omsorger, tillväxte så småningom den späda brodden och sköt upp till ett friskt, starkt träd. Men jag hade knappast fyllt mina nio år, förrän ett nytt bekymmer träflade hennes ömma, varma modershjerta. Mina ögon angrepos af en svår