Gotlands läns nya tidning – 28 december 1860, sida 3

De tre vännerna. (Af förf. till Sjöjungfruns Sagor). Det var en gång en man, som hade tre vänner. Två af dessa voro honom företrädesvis kära; den tredje deremot skattade han icke så högt, ehuruväl denne menade honom ärligt. Nu inträffade, att mannen blef stämd till rätta, anklagad för en svår sak, hvartill han dock var oskyldig. Hvem af eder, frågade han sina tre vänner, vill följa mig till tinget och tala godt för mig, ty mitt mål är af kinkig beskaffenhet och domaren är uppbragt? Den förste vännen ursäktade sig genast, att han icke kunde vara till tjenst, emedan han hade andra vigtigare affärer att sköta. Den andra vännen följde honom till dörren åt tingssalen, men der vände han om samt gick hem igen af fruktan för domarens vrede. Endast den tredje vännen, på hvilken mannen minst litat, framträdde med honom till dombordet och talade der så varmt till öfvertygande om hans oskuld, att domaren frikände mannen ifrån anklagelsen. Hvarje menniska har tre sådane vänner här i verlden. I dödsstunden, då vår Herre kallar oss för rätta, visar det sig huru pålitliga de äro. Penningen, vår bästa vän, ger oss straxt på båten. Våra vänner och anförvandter följa oss väl till grafvens dörr, men vända der om och gå hem hvar och en till sitt. Den tredje vännen, som vi i lifstiden aktat ringare, är våra goda gerningar. De allena följa oss in i domsalen; de gå före oss och tala godt för oss, så att vårt utslag faller i barmhertighet och nåd. ——