Gotlands läns nya tidning – 28 december 1860, sida 3

(Julen 1860). Verlds-sol! du, som evigt strålat Ned från lumlens blåa tält Och i sommar-dagen målat Skogar, vågor, berg och fält, Tänd snart åter här i Norden Dina strålars glada prakt, Att vi på den frusna jorden Ej må glömma ljusets makt. Må dig följa snart i spåren, Efter vinterns kulna dar, Väckt af dina kyssar, våren, Som hvart tvång ifrån oss tar: Han skall köldens bojor bryta, Låta fältet klädas grönt; Fri skall åter bäcken flyta Smyckad utaf blommor skönt. Kristi Sol! som högre brinner, Värmer mensklighetens bröst, Dig ej årets vexling hinner; Du är städs vårt ljus och tröst. Hjertats is din stråle smälte, Andens frihet gif du oss Och åt folken snart en hjelte, Tyst utaf ditt helga bloss. Ja, det ljusnar i all verlden! Genom frihets-kampens dam Stolt med fanorna och svärden Kristi ridderskap går fram. Evangelium skall sannas, Som oss frihets-löftet gaf: Jorden får ej mer förbannas Utaf tyngden af en slaf. Folkens hämde-svärd ej vekna, Nej, de segra i hvart slag: Romas gamla blixtrar blekna I den klara Herrans dag. Än ett slag och än en brottning — Capitolium fallit har! Och Venezia, hafvets drottning, Gladt sin frihet återtar. Garibaldi, Söderns hjelte! Dig lofsjunger verlden fritt: Du med våldet spände bälte, Och Italien blef ditt. Men, med äkta hjelte-sinne Gaf du kronan bort, du vann; Derför alldrig dör ditt minne Are-kronte storverks-man! Upphöjd öfver hot och klander, Större än Czar Peter var, Österns ädle Alexander Frihets-ordet utsagt har. Som en blixt kring vida stepper Flog det glada bådskap ut. Slaven ej det löftet släpper, Men får friheten till slut. Bort om Vesterns fjerran vågor Frihets-trädet skyhögt står, Half-tändt, ack, af splitets lågor, Vattnadt, men — at Negerns tär! Förrn i ,Onkel Adams koja i Det ock ljusnadt, blir ej frid. i O, att verldens tyngsta boja j Brötes snart för evig tid! — AÅmÄ k—