Gotlands läns nya tidning – 28 december 1860, sida 3

går sjöng Clara sin lofsång; derefter skyndade hon ut för att upptaga betalning för ett förfärdigadt arbete, och sedan öfverraska mamma, som i dag försofvit sig för första gången på hela året, med något, som hon visste utgöra pappas älsklingsrätt. Till middagen hemkom Milding från sitt arbete sednare än vanligt, tankfull och allvarsam; mamma åter vid ovanligt godt lynne. Barn, sade Milding, sedan han förtärt den kostliga rätten, hvad vår Herre är god emot mig! Vår president har i dag utmärkt mig inför alla mina arbetskamrater. — Huru lefver verlden med 8r, hedersgubbe? sade han, alltid flitig och arbetssam, fortfor hans excellens — alltid mån om er pligt, ett efterdöme för många. Det är billigt, att ni får någon förbättring i edra vilkor. Underdånig hemställan till Konungen är gjord derom. — Jag kunde knappast framföra min tacksägelse. Milding gaf en vink åt Clara, som hemligt lemnade rummet. Elisabeth började återkalla gångna tider, talade om bitter kalk, sömnlösa nätter, krig, frid och knapp utkomst. Hon prisade sin mans oinskränkta förtröstan till Gud, som icke låter den rättfärdige och undergifne på skam komma; och som äfven här hvad han i löndom ser, nu vedergäller uppenbarliga. Plötsligen inträdde fröken Julia. Gubben steg upp för att hälsa. Då flög hon honom om halsen. Det var Clara, ovanligt utsmyckad. Julia hade förut låtit kalla henne till sig, samtalat med henne, tyckt om hennes inta