Gotlands läns nya tidning – 22 november 1860, sida 3

ning tog hon upp det, och då hade stjernan förvandlat sig i ett blixtrande smycke. Hon gömde det vid sin barm och skyndade sig till apotheket. Derefter begaf hon sig hem. Den gamla lefde ännu och besann sig bättre; det var således icke hennes stjerna, som hade fallit. Sedan farmodren blifvit underrättad om fyndet, gissade hon att någon förlorat det vid färden från eller till balen. Vi måste anmäla det hos Polsmästaren, sade hon, ,ty det är ett dyrbart smycke, som troligen tillhör någon mycket förnäm person.4 Kanske Drottningen, utropade fickan, ,jag vill då lemna henne det sjell. Det var verkligen Drottningens smycke. Af flickans egen hand mottog hon det den följande dagen, och flickan såg sin dröm uppfylld och gömde den goda Drottningens bild för alltid i sitt hjerta. (S.-P.) Om Tyrxen. I Snällpostens ,Små bref läses följande intressanta jemförelse mellan fordna och närvarande tiders lyx: det som på en tid anses för lyx är på en annan tid nödvändighetsvara till dagligt bruk. I femtonde seklet var det en lyx att hafva mer än en skjorta, men nu faller det ingen in att kalla sådant för lyx. Jacob den förste i England hade blott ett par silkesstrumpor, dem han lånade åt sin minister då denne skulle mottaga Franska sändebud. Hvad som för några hundrade år sedan endast fanns i furstehus, det kan man nu finna i hvarje ej alldeles obemedlad familj, ty icke är det någon som nu kallar det för lyx att man har i sitt hus Arabinens eller Amerikas kaffe, Chinas th, Westindiens socker och rom, eller Frankrikes viner. — En sådan lyx är en följd af kulturen; inom tillbörliga gränser är den en mägtig häfstång för handel och näringar, för hela arbetsrörelsen i allmänhet, der merkantila så väl som industriella! millioner hafva den att tacka för sitt uppehälle och de lägre samhällsklasserna för sin jemförelsevis större andel i det behagliga lif, som fordom endast var den största rikedomen förbehållen. Men, säger man, vår tid är mera fallen för njutningar och en öfverdrifven lyx än alla föregående tider. Detta är alldeles icke förhållandet. Ty allt ifrån de tider, då Heliogabalus lät vid en måltid servera 6000 strutshjernor, eller Cleopatra upplöste de dyrbaraste perlor i vin för att stegra dess värde, ända till sednare sekler, då t. ex. i Sverige Gustaf d. Store i sin hofordning bestämde vid hofvet blott 23 rätter till middag i hvardagslag, i stället för att i Johan III:s tid 40 rätter hörde till hvardagslaget och 53 till stor spisning — eller då vid Drottning Christinas kröning blott en enda äreport kostade 64,000 r:dr och då vin flöt ur springbrunnar på alla torg, — under hela denna tid och ändå senare läses om ett öfverflöd af njutningar, hvartill våra dagar icke kunna visa något liknande. Hvem har i senare tid hört talas om att 14,000 gäster äro bjudna till ett bröllop, som förhållandet var vid Hertig Eberhards i Wirtemburg förmälning 1474? Wilhelm af Oranien förplägade vid ett dylikt tillfälle under ett års tid 1561 gäster och 5647 hästar. Sjelf uppträdde han med en sviti hvilken ej funnos mindre än 110 hästar och bland allt som förtärdes upptager förteckningen 3,600 åmar vin. — Den som i våra dagar så förhölle sig skulle opinionen förkrossa och det skulle troligen ej låta sig göra, att få personer som ville deltaga i dylika utsväfningar. Men bredvid slöseriet hos de mäktiga och rika fanns i förra dagar det mest tryckande arRO ————————-——— n