Tio år hafva förflutit, och ännu lefver Svarfvaren, nära åttatioårig — han sitter nu i en stol vid cpiselen, ty han fryser, gubben; men kring honom leka några raska barn; detär Anders och Stinas framtid och glädje. Der borta i den andra stugan, som Anders tillbyggt, smäller en väfstol; det är Stina som väfver, och der inne sitter en gubbe, som spolar, det är det enda han kan