Gotlands läns nya tidning – 15 november 1860, sida 2

Du skrattar, återtog gubben; men tänk om jag lät dig bli bekant med min svarfstol — om du blefve Svarfvare — du är stark, några och 20 år gammal — jag är nära 70 — du orkar, gubben orkar inte. Skulle jag lära mig svarfva? Ja visst, det är ett godt göra, ett hederligt göra — aldrig har någon svarfvare gjort något ondt: man blir fredlig af sig då stolen surrar — och så har man att göra och så blir det vackert det man gör — och roligt. Slutet af öfverläggningen blef att Anders flyttade till Svarfvartorpet vid Ryd och redan vid Jul hade åtskilligt, som han sjelf förfärdigat, att sälja. För en del at sparpenningen köpte han en ny spindel, så att han kunde göra spinnrockar och snart satt der en spinnrock prydlig och grann oppe vid takfoten som skylt. Så längt hade gamle Svarfvaren aldrig kommit. V. Mörkamo Marknad. Midt i skogen ligger Mörkamo marknadsplats. En hop gamla trädbodar, som bära hedersnamnet stånd formera en slags gata på en afröjd plats i skogen, öfver hvilken en väg slingrar sig fram. Emedlertid var den vägen temligen obestämd och liknade floden Donau på kartan, så grenade sig spårena och gingo tillsammans, bildande öar mellan sig.