Gotlands läns nya tidning – 15 november 1860, sida 2

— I Vaal. Allehanda för d. 29 nyssl. Okt. läses: I anledning af den nyligen firade invigningen af Wasa-monumentet vid Utmeland hafva nedanstående verser blifvit författade och på enskild väg utdelade i hufvudstaden i ett mindre antal tryckta exemplar. Inspirerade vid tillfället bära de samma prägel af lugn värdighet, i förening med hjertlig enkelhet, som enligt sammanstämmande berättelser utmärkte den högtidliga stunden, Ej mindre i dessa drag än uti den flägt af nordiskt allvar och varmt fosterlandssinne, som genomgår det lilla poemet, har man trott sig spåra den lyckliga skaldegåfvan hos en högt stående person (Prins Oscar), hvars författarenamn redan eger ett rättvist erkännande. Vi äro förvissade att bereda vara läsare ett nöje genom de vackra, om renhet i form och språk, vittnande versernas återgifvande: Vid Utmeland den 29 September 1860. Purpurfärgad morgonstrimma Tränger genom höstlig dimma, Solen stiger, töcknet flyr. Ljellens kammar stå i lågor, Skönt förgyllas Siljans vågor, Klar Septemberdagen gryr. Nyrkans högtids-klockor ringa; Deras skära toner klinga, Med en samklang ljuf och ren. Lolhet sig tillsammans skockar, Idel helydagsklädda flockar, Vackra qvinnor, stolte mein. Och gif akt! Nu trummor röras, Nrigsmusikens festljud höras Irån den gamla Mora-strand. Irorlka fanor sänkas, IIdinder varmt till andakt länkas, Tusen hjertan stå i brand! Ilvadan kommer denna tjusning, Denna sällsamt glada ljusning, Som i hvarje blick är röjd? IIVullan detta sorl bland hopen, Styckeskotten, hurraropen Stigande mot hinmelshöjd? Främling! känn det ädla hjerta, Som i både fröjd och smärta Nlappar högt hos detta folk! Denna dag är trofasthetens, Kärlekens och tacksamhetens Fria, oförstälda tolk. Dyster natt vår nord beteickte; Våldet jernhärd spira sträckte Ofver den, och folket sIralf. Sveriges heista blod var? gjutet; Sveriges sista hopp var slutet Ilär i ringa källar-hvalf. Men i natten stjernan tändes; Af en mild försyn oss sändes Räddning ur en qninnas hand! Pröfvad trohet steg ur bålet, Återlifvadt mod drog stålet Brutet låg det ok oss band: Och till välstånd, makt och ira, CYåra fäder så ju lära) Frigjordt Sverige lyftadt blef; Snart dess rykte flög kring jorden, Det som Drottning satt i Norden Och för verlden lagar skref. Iijter trenne seklers skiften, An i dag kring Wasagriften Håller hjeltestammen vakt. Den med lag vill landet bygga, Den ej vill och skall ej rygga Yegt för öfvervåldets makt. Veklingen från Söderns länder Vid de yppigt klädda stränder Gerna skryta må af Sitt, Ömsom slafva, ömsom rasa —; Pris ske Gud och Gustaf Wasa: Tryggt står Snears land — och fritt!