Gotlands läns nya tidning – 1 november 1860, sida 2

— lårarinnor i teckning. Göteborgs stifts eforus, biskop Björck, har på förslag af vederbörande rektorer uppdragit åt m:ll Cramer och m:ll Sjögren att för läsåret bestrida undervisningen i teckning, den förra vid lägre elementarläroverket i Uddevalla, den sednare i Halmstad. — ijssimmorten i England. Av 1859 infördes till England ägg för ett värde af 336,662 p. st. motsvarande 6 millioner R:dr, eller mera än Sveriges hela kaffe-import, som uppgår till omkring 5 million R:dr årligen. : — Af Tidskrift för Byggnadskonst och Ingenionvetenskap hafva n:ris 9 och 10 för September och Oktober utkommit, innehållande följande uppsatser: Jonsereds kyrka, af A. W. Edelsvärd, med plancher och träsnitt. Kapten E. Sasses patent på att gjuta och smida kanoner, samt på ett nytt kammarladdningssätt, med plancher och 4 träsnitt. Om symbolik, föredrag af Charles Browne, (forts.), med 22 träsnitt. Rörelsen på Statens samt på Köping-Iult och Gefle-Dala jernvägar under April, Maj och Juni månader år 1860. Ilaarlemer-sjöns torrläggning, med 2 trisnitt. Ladugärdsbyggnad vid Kyleberg, med planche. Grunddragen för de tyska jornvägarne, framställda på en af tyska jernvägsförvaltningar och ingeniörer hållen sammankomst i Triest under September månad 1858. Förbättrad tegelugn, med träsnitt. Stående ängpanna af Dunn, med träsnitt. Mälarens flöden. Färgrifningsmachin, med träsnitt. Rättelser. — Natten vill den 23 (t. tillkännagåfvo de vanliga brandsignalerna i Stockholm att elden var lås. Denna härjade också ganska allvarsamt i det att 3:ne hus på Ladugårslandet inom några få timmar blefvo lågornas rof. Alla dessa hus voro af träd, och troligen hade elden än vidare spridt sig om ej ett tillstötande stenhus, som dock skadades betydligt, bidragit att hämma eldens spridande. — L ett Stockholmsbref till Norrköpingskuriren yttras bland annat: Stockholmarne lida af en besynnerlig fördom, den att det är opassande för en bättre karl eller ett bättre fruntimmer att bära den minsta småsak på gatan. Man tager så gerna utifrån dåliga seder, men sällan de goda. Utomlands ser man rikt folk bära sina saker sjelfva. En herr Pringel brukade under sitt vistande härstädes i egenskap af engelsk konsul ofta sjelf köpa fisk och bära hem honom. En dag då han mötte konung Oscar på Drottninggatan, tog han af sig hatten, glömmande ålen deri; denne hoppade ur, men konsuln skydde icke att gripa honom åter och lägga honom tillbada i sin hatt. Häromdagen hemtade ett gift par ett litet paket på Dagbladskontoret. Då de utkommit i kyrkobrinken ville frun att mannen skulle skaffa en bärare, eller taga det sjelf. Herrn nekade till båda förslagen, det förra af snålhet och det sednare af högfärd, och fordrade att frun skulle behälla det, emedan hon en gång tagit det om händer. Just under det de tvistade härom, kom en lång, statlig herre med hastiga steg och har sjelf en liten nattsäck. Alla helsade på honom; ty han var den älsklige hertigen af Dalarne, som nyss kommit med aångbhåät från Drottningholm. Då blef den envisa herrn flat och tog villigt paketet af sin hustru.