Gotlands läns nya tidning – 1 november 1860, sida 2

de åter ihop, kallna och af hela herrligheten återstår blott en vidbränd skorpa. Sådan var ej Anders. Så snart han gått till Skrift begaf han sie ut i tjenst. Det var en svår dag då han kom till gamlans koja och beritttade Stina att han skulle bort, långt bort i en annan socken. Jag står inte ut längre med fars missnöje och mors käx, sade han fattande Stinas hand. Vet du Stina, hellre vill jag vara utfattig än lefva på nåder. Deri gör du rätt käre Anders, sade den unga flickan och smålog, fastän tararne glänste i ögonvråna — deri gör du rätt; med Guds hjelp blir du en bra karl med tiden, ja det gör du — och då kan du väl komma ihåg Stina, gör du det? Ja var säker — hm — om du bara gått till Skrift — när skall du gå till Skrift? Om 2 år Anderg — du måtte väl aldrig fria till bara barnet, du, skrattade flickan — åh nej — det har god tid act der och dessutom så ir du ännu bara en pojkvasker, som ingenting pråfvat. Ja ja, Stina, vi ha vuxit opp ihop och du lärde mig att man som Vattenhlöfvern kan stå ren midt i dyn — ja du — Gud låte mig aldrig slömma det. Ja glöm inte det — Mormor menar på att det nog kan gå med Guds hjelp — lat mig se lille Anders att du håller ord. Vi inträda i Abrahams stuga — det var hela 6 är derefter.