Gotlands läns nya tidning – 1 november 1860, sida 2

— Nästan dagligen företagas profresor på den färdigbyggda jernvägen mellan Stockholm och Södertelje, hvarvid större eller mindre antal personer få medfölja. Den 21 Oktober deltogo 300 personer i 20 vagnar i en sådan resa. Den 25 ämnade II. M. Konungen bese det fullbordade arbatet och 200 platser voro afsedda för dem af Riksens Ständer, som behagade i denna resa delaga. II. Maj:t hade tillåtit att de resande fingo kläda sig efter arstiden och hvars och ens beqvämlighet utan asscende på II. M:ts höga närvaro. — Upsala mniversitet. Enligt den utkomna universitetskatalogen räknar universitetets samtlige lärarepersonal dema termin 70 medlemmar, af hvilka 27 ordinarie och 1 extra-ordinarie professor, 14 ordinarie adjunkter, 24 docenter samt 4 exercitii-miistare. De närvarande studenternes antal utgöres af 916, af hvilka 77 komma på den theologiska fakulteten, 144 på den juridiska, 128 på den medicinska och 567 på den filosofiska. Af de särskilda nationerna är Ostgötha den talrikaste med 108 medlemmar. Bland de öfriga räknar Uplands nation 95 medlemmar, Stockholms 55, Södermanlands och Nerikes 86, Westgötha 82, Westmanlands och Dala 79, Wermlands 78, Norrlands 75, Götheborgs 67, Gestrike och Helsinge samt Smålands hvardera 49, Kalmar 39 och Gotlands 21 medlemmar. — Musikaliska Akademien gaf den 21 October för M:sell Elfrida Andröc en fest i anledning af N:ll Andråts utnämnande till organist. N. D. A. beskrifver nämnde fest sålunda: Då m:ll Andree inträdde i den rikt upplysta och för tillfället med lefvande vexter dekorerade salen (hvari orgeln var särskildt blomsterprydd), mottogs hon at en vacker syrstämmig fruntimmers-chör, musiken af Kuhlau, hvartill en bland värdinnorna författat lämpliga verser. Derefter framträdde en bland damerna och utvecklade i ett tal till m:ll Åndråöe festens betydelse. Talarinnan citerade den bekanta satsen, att qvinnans bestämmelse är att uppträda försonande och förmedlande i lifvet, och om detta hade sin riktighet, fann hon ej heller olämpligt, att qvinnan äfven inom konstens område finge representera harmonien, åtminstone till någon del. Men nu hade hon på detta fält nästan uteslutande fatt melodicen, sången på sin lott, ty pianots toner framställde harmonien alltför flyktigt. Ilarmoniens egentliga organ, instrumenternas konung, orgeln hade skapelsens konung nästan uteslutande förbehållit sig sjelf. Derjemte omnämnde talarinnan de mera frisinnade åtgärder, som en nyare tid äfven i detta hänseende framkallar, och efter att hafva framburit en gärd af erkänsla åt de upplysta och humana män, som härtill medverkat, uttryckte hon det interesse, som var fästadt vid det fruntimmer, hvilket först beträdt den nya banan, samt föreslog med anledning häraf en skål för m:ll Andröc. Sedan m:ll Andree med några hjertliga ord besvarat skålen, föreslogs en annan för hr landshöfdingen Montgomery, som varit särdeles verksam för den goda saken. Landshöfdingen besvarade skålen med ett varmt och lifligt tal, hvarefter en toast egnades åt akademiens hrr lärare, hvilken på desses uppdrag besvarades genom ett vältänkt och hjertligt tal af professorn Palmstedt. Mellan skalarne förekommo vackra vokala och instrumentala föredrag, utförda af damerna. Utom akademiens lärare voro landshöfdingen Montgomery och professorn Palmstedt de enda bjudna gästerna.