Gotlands läns nya tidning – 1 november 1860, sida 2

Sedan Carl den 9:de, glorvyrdig i åminnelse, hade en nattpredikant, som gjorde att han blef mera förargad än han eljest skulle blifvit. Åbraham i Stillstorp hade ett stycke dito, som vid alla möjliga tillfällen sökte att nedsätta den stackars Anders, som således äfven blef sin fars stjufbarn. Med ett ord — hela husets förmögenhet ämnades ät Greta — dottren i senare giftet; men detta skedde ej helt enkelt, utan ,enatadestieenom till dess gossen ledsnade. Detta var också snart ejordt — han hade vuxit opp till en stark och lefnadsfrisk ungdom, som vexte genom sin inre värma — och dylika vilja ej bero af någon nåd eller barmhertighet utom Guds egen — (Stina hade prentat i honom den sorts stoltheten). Deremot finnes det andra naturer skapade för beroende — de stå som pannkakor platta och ömkliga ända till dess de träffas af yttre värma och få tillfälle att pösa i nådens solsken, då smattra och fräsa de och slå höga luftblåsor — ända till dess de få kolen, som värmde, slockna celler dragas undan — då falla