Gotlands läns nya tidning – 1 november 1860, sida 2

Vid bordsändan satt gamle Klercberg. Ingen i hela vår socken är okunnig om hvem Klereberg är; men kanske icke alla läsare af denna historia precist känna Wallskogs socken och dess notabilitet så väl som jag. Klereberg är en sorts halfhere; han hade efter hrartannat varit på bruk, hiträdt l hadeåföljt Landtmätare och andra på ting och hade så lunda hunnit öfver 50 år. Åtskilliga missöden ha de gjort att han inträdt i privatlifvets lugn och nu lefde på sin skrifkonst och på sin författar-talang, med hyilken han biträdde sockenboarne. Det var som en ond ande farit i de beskedliga bönderna sedan llerr Klereberg blef privatman — Wallskogs socken var snart rik på processer; öfver allt frodades kif och trätor — en process var ett lika säkert tecken till Herr Klerebergs besök, som grodblad i Amerika märket efter en hvit man. Vid lofliga Ilåradsrätten kallade en qvick Notarie, som följde med, hvarje stämning från Wallskog för Klerebergs fotspår. Ilerr klereberg fick ej så mycket penningar för sitt besvär, men dock, som det heter: sitt dagliga bröd och ymnigt med spirituosa. Det var redan qväll och ett ljus brann på bordet, vid hvilket den flitige hjelparen, rödmosig i sysionomin, satt skrifvande med ett bläckhorn och ett stort glas med romtoddy framför sig. Det var en riktig räfröd toddy, som ökades på emellanät. Slutligen var skrifvelsen färdig — och Herr klereberg läste opp början. Hm — hm. —