Gotlands läns nya tidning – 18 oktober 1860, sida 2

OA— —— till djurgården och en sexa vid Blå Porten. Penningar till egna njutningar felas sällan, men en slant ät nödens bleka barn finnes icke alltid. Gossen var dock lyckligare vid nästa möte. Det kom nemligen ett svartklädt fruntimmer med sorgens uttryck på sin panna; hon stadnade, fråsade mildt, hvarför hans tårar runno; men hon gjorde mer än gaf en slant, hon följde honom till det mörka nödens hem, der hans döende moder låg, och då denna utandats sin sista suck, blef hon en annan moder för den blåögde gossen. Många, många år derefter, en mörk och störmfull oktobernatt, bultade det häftigt på förstugudörren till det hus, som beboddes af stadsläkaren, doktor K. Doktorn, som var en nitisk läkare och varm menniskovän. skyndade sjelf ut att öppna, då han tyckte betjenten dröja för länge och af det häftiga bultandet förstod, att det var fara å färde. En lång karlfigur, hvars anletsdrag han i mörkret ej kunde urskilja, mötte hans frågande blick. — Ö5I Guds eviga namn, bed doktor K. skynda till gästgifvaregården, det gäller ett menniskolif — men skynda, skynda — hir är guld! och doktor K. hörde klangen af fallande guldmynt. yJag gör min pligt utan guld, svarade doktorn, och, inom några få minuter, snarare sprungo än gingo han och den okände till stadens gästsifvaregård. Der mötte dem en bedröflig syn. I ett at de bättre rummen låg en yngling, omkring nitton år, med bleka kinder och slutna ögon, mera lik en död än en lefvande. Kring sängen