Gotlands läns nya tidning – 18 oktober 1860, sida 2

— Ett nytt Monument öfver Gustaf Wasa lärer vara beslutat och teckningen dertill lärer redan närma sig 2000. Detta nya monument skall hafva sin plats på ruinerna af Svartbrödernas kloster i Westerås och skall påminna om den märkliga riksdagen derstädes 1527. — Vid Gustaf-Wasa-festen d. 29 Aug. har så väl i Stockholm som landsorten verser, för tillfället författade, dels deklamerats, dels afsjungits, hvarför följande lättfattliga sång torde med nöje af våra läsare emottagas: (Mel.: ,Om lycka och ära vi hörde en sång. Af harm och af smärta kring stad och kring land Elb rop ljöd om blygd och om nesa: Vär lajltlshefr är slagen, och fräckt på vår strand 5Törtrychet sitt hot nisinele resa. , Med Sture har Svenskmannafriheten dött, För bilan vårt ädlaste blod har förblödtt! Så ljöd det kring Svealands bygder. IIoyt uppe vid Dalelfrens vestliga lopp, Der branterna slupa i vågen, I skogarnes sip under sjallarnes tony Der vandrar så dyster i; hågen Den huqgstore yngling af Wasarnes stam Allt genom de ödsliga obygder fram Sin ensliga väg mellan fjällen. Han blickade mörk i den brusande elf. Dess djup, som hans sosterlands öden, Var mörkt, och utom, som inom honom sjelf, Var hopplöshet, mörker och döden. Ilan lemnade billog sin fädernejord rortrampad och bloddränkt af fejder och mord, och flydde i berg och i skogar. Då hördes från fjerran ett manande ljud, och luren gaf Ggenljud i fjällen. Två Dalamän kommo med ilande bud, Som skuggor de skrunno i qvällen. På långt håll de ropade: Gösta, vänd om! Dig Dalamän kalla till höfdinge, kom o Vi sökt dig i berg och i skogar. n Vi länge betänkt oss, ty menige man Tar ar on till rå i nöd nTUGH Grannen tll räds uti nöden Vi Dalamän vilja, att du för oss an. 5 solja dig troget i döden. På våld och på ofred vi vilja ha slut, 5 Och Christierns Jutar dem köra vi ut, Alt fred det må blifva i landet. Och ärligt de Dalamän höllo sin ed Och räddade siilerneslundet. Med klubba och pil enligt fädernesed De jagade Juten ur landet. När detta var gjordt, både gammal och ung Utkorade Gösta med glädje till kung, Och fröjd var i Svealands bygder. Så satt han som konung och styrde sitt land Med stark arm, med lag och med lämpa. Bångstyriga voro väl Svear ibland, Men han visste modet att dämpa. 5I landet skall vara så lydnad som lag. För rike och styrelse råder blott jag. Det spordes i fjermaste bygder. Så satt han der rådsäll och Årsäll också Och rådde för länderne vida. För friheten lagen som vakt månde stå Och orätt ej menigman lida, Och skäligt han skipade böndernas sak, AMen glömde ej heller just Eriks gemak, Och fred var och trefnad i landet. Och ljuset han tände i vantrones natt, Som hvilade än öfver norden. Ilan upplät för oss Evangelii skatt Och sådde i fädernejorden Guds säde, hans lefrande ord, till att gro Och skjuta sin frukt i hjerta och tro Nring fädernas fridsälla bygder. Välsignad och saknad af folk och af land Ilan steg från sin thron in i griften. Ilans ande kanhända från molnen ibland Än skyddar i hotande skiften Det folk, som han skänkte sin frihet, sin tro. IIons minne i Svenskmanna hjertan skall bo Så vida, som Svealands bygder. .. ST KK. — — — —