Spridda drag ur Garibaldis lefnad af L. von Alvensleben. Öfversättning från tyskan af O. v. N. (Ur Posttidningen.) (Forts. fr. föreg. N:o.) Genom denna i krigshistorien nästan exempellösa bedrift, liksom genom de båda segrar, hvilka Garibaldi ytterligare vann vid Cerro och Boyada, blef hans namn bekant äfven på längre håll och sjelfva Europas uppmärksamhet fästades på honom. Man erinrade sig hvad han förut gjort uti Italien och det revolutionära partiet inom detta land riktade från denna tid sina blickar på honom samt betecknade honom såsom blifvande anförare i den möjligtvis förestående strid, som af många så ifrigt efterlängtades. Dock skulle Garibaldi icke alltid, på samma sätt som hittills, gynnas af lyckan. Ar 1842 blef han, under en af de talrika strider, som han med sin legion fortfarande hade att bestå emot öfvermakten och der han utvecklade den mest lysande personliga tapperhet, just i ett afgörande ögonblick, då segren åter tycktes luta åt hans sida, sårad af en kula så att han föll af hästen, under det att han var sysselsatt med att försvara sig emot ett personligt angrepp af trenne fiendtlige ryttare. Desse störtade sig ögonblickligen öfver honom och då han sjelf var urståndsatt att längre göra motstånd, befann han sig i deras våld, innan några af hans eget manskap hunnit skynda till hans hjelp. Så snart Nosas trupper erforo att deras farligaste och mest fruktade motståndare var tillfångatagen, utbrusto de i ett högt jubelskri och talrika skaror af nyfikne trängde sig fram, för att på nära håll se denne fruktade man, nu då de utan fara kunde närma sig honom och då dessutom den vidskepliga tron på hans osårbarhet var bruten. Rosas sjelf hoppades, att eröfringen af Montevideo numera icke skulle blifva svår för honom och med hämndbegärets föraktliga småaktighet gaf han befallning om att behandla fången med all möjlig stränghet. Garibaldi blef således knappt försedd med det nödtorftiga och hans sår egnades icke en gång nödig skötsel. Men han visste ganska väl af lång erfarenhet, om också icke genom sig sjelf, men deremot genom sitt manskap, huru dylika sår skulle behandlas; han försmådde derföre hvarje hjelp af sina fienders hand och var sin egen läkare, samt blef efter icke. så särdeles läng tid fullkomligt återställd. Från detta ögonblick tänkte han blott på att genom flykten undkomma fångenskapen och den ovärdiga behandling honom derunder vederfors. Han sökte sorgfälligt efter ett lägligt tillfälle härtill, men något sådant yppades icke; ty det låg allt för mycket i Nosas intresse att försäkra sic om sin fange och derföre blef Garibaldi på det strängaste hevakad. Emellertid blef diktatorn bedragen i sina förhoppningar om en lätt och fullständig seger. Presidenten ZLavalle försvarade sig med lika mycken tapperhet som lycka och äfven den italienska legionen gjorde, oaktadt den var beröfvad sin anförare, heder åt sitt gamla rykte. Då tänkte Rosas på att i Garibaldi kunna vinna en oskattbar bundsförvandt. Han befallde att fången, hvilken han hittills icke bevärdigat med en enda blick, icke ens då fore — —i— — sie