Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 3

Hvarjehanda. En liten berättelse om ett glas vatten och en paraply. I Sveriges Engelska parkk, såsom någon benämnt det skogbekransade Blekinge, ligger det täcka Ronneby, der årligen personer från alla trakter af landet infinna sig under brumsterminen, för att söka sin helsa i några glas vatten. Det händer äfven, att unga fickor söka sig man och unga män hustru i samma helsogifvande vatten, och många hafva också funnit hvad de sökte. Det har äfven en fattig gosse, som hvarken egde fader eller moder, funnit bada i ett glas vatten och under en paraply. Det later mähända löjligt, men äfven det löjliga kan framlocka en tår i ögat, då det lägger grund till en menniskas lefnadslycka. Händelsen var följande: En fattig gosse, som led af ett benbrott, hade infunnit sig vid Ronneby helsobrunn: men då han hvarken var i tillfället att erlägga vattenafsgiften eller kunde förete något sattigbevis, blef han afvisad. Han fann sig då nödsakad att göra som andre fattige, nemligen att tigga. Ilan ställde sig vid ingången till brunnsparken och anropade zin den ene än den andre af brunnsgästerna om — ett glas vatten. I början gaf ingen akt på den lille tiggaren; men en IHerre och en Dam, hvilka vandrade tillsammans under en uppslagen paraply antingen det regnade eller ej, blefvo honom slutligen varse och funno hans tiggeri så