Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 3

En af dessa republiker såg sålunda, inom den korta tidrymden af fyra är, icke mindre än fyra pretendenter med vapen i hand göra hvarandra presidentplatsen stridig. I Rio Janeiro, som äfven då på ett beundransvärdt sätt lefde i vänskapliga förhållanden med de närbelägna republikerna, dröjde Garibaldi några månader, för att aktgifva på händelsernas gång samt med eftertanke och största möjliga beräkning på egna fördelar fatta sina planer för framtiden. HUHster denna tids förlopp erbjöd han republiken Urwmars regering sitt svärd och sin tjenst. Regeringen antog med glädje hans tillbud, ty ryktet om Garibaldis sällsynta tapperhet och utmärkta militäriska kunskaper hade redan föregått honom, och en sådan man som han borde vara särdeles välkommen för presidentens regering, synnerligen nu då Uruguay just var inbegripet i ett krig med republiken Buenos-Ayres. Diktatorn i Bucnos-Ayres, Rosas, hade nemligen patvungit republiken Uruguay, hvars hufvudstad är Montevideo, en president efter sitt eget val i en af sina generalers, Oribes, person. Varalle, Montevideos lagligt valde president, ville naturligtvis icke lata sig nöja med denna anordning af en usurpator och grep derföre till vapen, för att börja ett krig, som fortsattes i många är med omvexlande lycka och slutligen föranledde blokaden af Montevideo, hvilken varade från 1842 till 1848. Presidenten Zaralle ställde sig sjelf i spetsen för sina landtrupper, medan han anförtrodde öfverbefälet öfver eskadern åt Garibaldi. En sadan ställning var i alla hänseenden särdeles passande för den krigslystne Garibaldi. Han hefann sig derunder icke blott på sitt egentliga element, utan han var också, hvilket för honom gällde nästan ännu mera, nära nog oinskränkt herre öfver sina rörelser och kunde således fritt följa alla sina planer och ögonblickliga ingifvelser samt följaktligen på detta nya område för sin verksamhet, gifva det bästa begrepp om sina militäriska talenter. Derföre emottog han med mycken beredrillighet det honom uppdragna befäl. Flottan bestod af tvenne afdelningar. Den ena ankrade på Monterideos redd, till stadens försvar, den andra manövrerade på det ställe, der Parana och Uruguay förena sina vattenmassor, för att bilda IeäiOSlL-Iu-Ilata. Denna flod, som här har den betydliga bredden af 48 kilometer, bildar gränsen emellan de båda republikerna. De hufvudsakligaste operationerna till sjös försiggingo på denna väldiga flod. Båda de siendtliga flottorna, hvilka beständigt hade hvarandra i sigte, förföljde eller aktgåfvo på hvarandra och sökte att genom list eller på annat sätt döda manskap för hvarandra samt genom äntring taga hvarandras skepp eller bätar. i Allt detta motsvarade i högsta grad såväl Garibaldis böjelse, som hans förmaga, och hans bedrifter på detta område fortlefva i hvars mans mun bland befolkningen i trakten, och man talar ännu derom med häpnad och beundran, men också med åtskilliga tillägg och mycken öfverdrift. Vi erna ingalunda steg för steg följa Garibaldi på denna bana; vi vilja dock anföra åtminstone ett drag, som af flera ögonvittnen blifvit konstateradt, och hvilket kan gifva ett begrepp om karakteren af detta krig, men isynnerhet om Garibaldis nära nog exempellösa mod, list och själsnärvaro.