Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 3

af lL. von Alrellxlehen. öfversättning fran tyskan af O. v. B. (Ur Posttidningen.) VII. Garibaldi i Å Amerika. — llIII 2 blickar fästas på Garibaldi. — Den modiga amazonen. — Garibaldi seglar till Puropa för att deltaga i kriget uti Italien. Skiljsmessan från Tunis föll sig icke svår för Garibaldi, ty utan hans förhållande till Lollaa skulle han sannolikt redan förr hatva lemnat Deyens tje ust, emedan, oaktadt den s5 sällsynta gunst denne suverän skänkt honom, en man af 2 ihaldis karakter omöjligen kunde känna sig belåten i ett land, der en endes vilja gällde såsom en lag, efter hvilken alla i slafvisk underd. anighet sogade sig och der blotta tanken På frihet stämplades som en förbrytelse. Utomdess hade han, såsom ensam officer af den kristna trosbekännelsen på den Tunesiska flottan, att kämpa emot misstänksamhet, afundsjuka och småaktiga kabaler, så mycket mer som man icke kunde förlata honom den gunst och det förtroende, hvarmed den gemensamme herrskaren utmärkte och hedrade honom. Detta ensamt skulle emellertid måhända icke varit tillräckligt att bestämma Garibaldi för att redan så snart lemna en till det yttre så fördelaktig ställning, såvida beskaffenheten af hans verksamhet motsvarat hans önskningar. Men detta var ingalunda fallet; ty om han också var mycket sysselsatt och genom de uppdrag Deven förtfarande gaf honom hade mycket arbete, så öfvercnsstiimde denna sysselsättning och detta arbete dock icke med hans begrepp om verksamhet. Ilan vände derföre med lätt sinne ryggen at det land, uti hvilket kärlek och herrskaregunst, under hans korta vistelse derstädes, på ett nästan underbart sätt smålett emot honom, kastade ännu en gång en bedröfvad och smi ärtsam afskodsblick hän öfver hafvet i den riktning, ditåt hans älskade fädernesland låg, och seglade derpå med högt klappande hjerta mot nya verlden; der kunde han hoppas att finna en mot hans längtan svarande skådeplats för sina bedrifter och sin frihetskärlek. Ryktet hade nemligen spridt sig till Europa och äfven kommit för Guribaldis öron, att slertalet af Sydamerikas spanska provinser hade gjort uppror för att afskudda sig det tryckande oket af ett orättrådigt moderland, hvilket blott alltför länge riktat sig af det guld, som de såsom stjufbarn behandlade koloniprovinserna årligen måste lemna det. Emot slutet af år 1839 landade Garibaldi i Rio Janeiro. Ilär fann han bekräftelse på de rykten han hört i Europa. Hela det spanska Sydamerika, eller åtminstone största delen deraf, befann sig ett tillstand af jäsning och oordning, som var ganska gynnsamt för de redan då talrika partigängare, hvilka hade för afsigt att få herrska i landet. Det var icke nog med att vissa provinser skiljde sig ifrån de större länder, hvilka de voro tilldelade, och förklarade sig för oafhängiga republiker, utan det mnärdes också inom dessa nydanade eller ännu uppvexande republiker fortfarande stridigheter af afundsjuke uppviglare, hvilka inom landet åstadkommo en förderflig splittring. Å