Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 2

— En betydlig arsstrist. En rättegång om ett ofantligt arf väcker för närvarande stort uppseende i London. En fru Stuart har uppträdt med anspråk på en skottsk seigncurs, lord M. .. vis fasta och lösa qvarlatenskap. Det är fraga om icke mindre än 50,000,000 franes, och den lagkarl, som åtagit sig att föra fru St tuarts talan, har betingat sig ett honorarium, som skulle komma det att vattnas i munnen på alla verldens advokater, neml. 1,125,000 francs. ÅÄrssanspraket grundar sig på följande omständigheter. En af den skottskermillionärens förfäder nödgades af en celler annan orsak att fly från sitt sfädernesland och hålla sig dold. Ingen visste hvad det blifvit af honom, utom en yngre bror, åt hvilken flyktingen öfverlemnade besittningen af alla sina egodelar, med vilkor att vid hans död återlemna den åt de lagliga arfvingarne. Den landsflyktige dog utomlands, efterlemnade I barn, som uppfostrades i så stor fattigdom, att de vid sin återkomst till England måste arbeta för dagspenning i en fabrik i Nottingham. Den döde tycktes hafva tagit sin hemlighet med sig i grafven, men en lycklig slump uppdagade för fru Stuart dessa för henne så vigtiga förhallanden. Lagkarlarne har tagit reda på saken och försäkra, att den nuvarande innehafvaren inom kort skall nödgas antingen med godo eller dertill nödd och tvungen afträda det ofantliga arfvet till de rättmätiga arfvingarne. Tidningen Court Journal berättar, att fru Stuart erhållit löfte om ett företräde hos drottningen. — I Volkets Röst för den 26 Sept. shkrifves: IIfvudstaden har detta år varit så lycklig att slippa koleran, som alla somrar allt sedan 1853 eljest här gjort rika skördar. Men i stället har den fått pahälsning af rödsot, som lyckligtvis dock icke funnit någon större utbredning. och med den snart stundande kalla ärstiden väl läre af sig sjelf upphöra. — 7 en skånsk tidning läses: Arfvingarne efter enke-friherrinnan Gustafva IIastfer, född Ramel, ha, som man vet, försalt hela Borreby egendom. Vid denna försäljning hade arfvingarne betett sig så mot bönderna, att sedan dessa i 20 å 530 ar innehaft små jord-arrenden under säteriet, och här laggt ett helt lifs arbete dels på sina arrenderade jordbitar och dels vid herregården, och dertill innehaft sina jordar på sådane vilkor, att de icke kunnat samla sig något för gamla dagar, utan blott med sparsamhet kunnat lifnära sig — så blifva de nu vid egendomens försäljning helt sonika vräkta och bortvisade. Derigenom stå nu omkring 1,000 menniskor snart husvilla och utplundrade. — För en tid sedan utbröt, efter hvad danska tidningar berätta, på en gård i närheten af Tönder en eldsvåda under ganska egna omständigheter. Sedan egaren nemligen för en tid sedan hade inkördt eirka 70 lass hö i ganska suktigt tillstånd och uppsatt höet i en stack i den kringbyggda gården, märkte man redan för cirka tre veckor sedan att ur stacken uppsteg rök, hvilken med hvarje dag tilltog, utan att egaren ansåg nödviindigt att bortskaffa höet eller göra vederbörlig anmälan derom. ID). 9 September kom elden till utbrott. Då emellertid en mängd folk skyndat till stället från de aneränsande byarne samt sprutorna från Tönder anländt, lyckades man att rädda garden med undantag af ett stycke af ladan, men höet brann upp dels inne på garden och dels sedan det blifvit utkördt på marken. A —