I midten af Januari 1856 ankom en gubbe med en ung fru i djup sorg — ännu helt blek af en knappt öfverstånden sjukdom — från S:t Petersburg till Paris, der de afstego i ett hotel vid Champ ElINYSGes, hvilket var inredt till deras mottagning. Genast efter afstigandet läto de föra sig till kasernen Rue de la Pepinicre och fråga de efter sergeanten Victor Karbin. Åbjtnanten, är väl meningen, svarade en vaktkarl. han bor nägra steg härifrån, gatan den och den och numret det och det. Den unga frun gjorde sig icke tid att äter stiga i vagnen, utan gick med gubben till det utvisade huset. Löjtnant Victor var just hemma. De båda fremlingarne stego en trappa upp, knackade på