Gotlands läns nya tidning – 27 september 1860, sida 3

kännedom. Ilan kallade gossen till sig och förmanade honom med bevekande ord att tillstå sitt brott, om han var skyldig. Gnd i himlen vet, att jag är oskyldig, utbrast gossen; det är icke öfver den penningen jag sörjer, utan öfver min egen, som min fader tagit från mig. Derefter anställdes en noggrann visitation efter den stulna penningen, som anträffades hos ett af fattighjonen. Majoren ville nu bereda gossen upprättelse med en ny medalj, men gossen bad med tårar i ögonen, att han i stället måtte få en bibel. Jag var högmodig öfver min första medalj och derföre straffade Gud mig, sade han, men af bibeln får jag lära att blifva ödmjuk. Den fromme gossen fick sin önskan uppfylld, och efter den tiden tilldelades ingen fattighusgosse medalj. (S.-P.)