Gotlands läns nya tidning – 9 augusti 1860, sida 1

—— QAQAA——— —— hvarvid uppmärksamheten var högt spänd på slagen och de fallande käglorna, många goda råd och erkända spel-finter tillropades de täflande, höga bifallsrop uppgåfvos vid de lyckligaste kasten och hvarvid nöjet ej så obetydligt ökades af några närvarande vänner af våra folklekar som ökade spelerskornas ifver derigenom att de stundom lade prispenningar på käglorna. Jemte de täflandes ifrigt uttalade omdömen om spelet i dess skiften, delades detta intresse lika lifligt af de kringstående, unga och gamla, hvilka sednare, minnandes sin ungdoms lekar, under ifriga samtal bedömde alla vändningar af den glada täflingen, hvars följd slutligen blef att yyallengarna vunno kägelspelet! Det andra spelet var då att drdga hanhk (hvarvid nu en aft hvarje parti, en gumma och en flicka, sätter sig ned på marken, med fotsålorna vända mot hv arandra, och man med händerna fattande om en käpp, hankstycket, försöker att draga upp hvarandra). Men härvid blefvo de raska fickorna segare, så att de verkligen vunno segern på de vördiga hustrurna. Salunda hade nu hvarje parti vunnit hvart sitt spel, hvarföre nu det tredje och sista spelet skulle bli det afgörande och således spände krafterna och uppmärksamheten till det högsta. Ja, man företog då slutligen att ränna i kämp (springa i kapp), hvilket skedde i strumplästen å landsvägen vid hafsstranden; men, oaktadt flera gummor minsann voro rätt qvicka på foten, så vunno dock de lättare flickorna äfven nu en snar seger: dermed var då vunsten i det hela på flickornas sida, som nu segerstolta och glada med sin manhaftiga vågerska i spetsen med hela sällskapet aftågade till det utsedda dans-rummet. Uuder qvinnornas våg öfvade på samma gräsplan i närheten åtskilliga drängar (ungkarlar) det kära vackra pärkspelet, men utan att någotdera partiet störde eller hindrade hvarandra; ännu mindre hördes under allt detta ett ord af ondska: allt aflopp till allas nöje och fägnad uti största fredlighet. — Sednare på qvällen njöto då qvinnorna, som hållit våget belöningen för sina idotter, kaffe med bullar, glammade och skrattade i friaste glädje och svängde ändtligen vid fiolens älskade ljud om i de lif ligaste dansar med byggdens talrikt tillkomna manliga ungdom, äfven från andra socknar. Härvid var det ett särdeles nöje att se med hvilken säker takt och brusande fart som dansen pågick, vare sig den dånande polskan, den glada valsen eller quadriljen, hvilken man här fick se dansad 1 vacker gammaldags enkelhet. Dagens oskyldiga och lifvande nöjen pågingo och slutades i all anständighet, utan gräl och missnöje, ty bränvinet fick ej ingå i trakteringen; så att vi tycka, att alla förnuftiga menniskor och vänner af våra gamla roliga och stärkande folklekar, med fullt skäl önska och hoppas att dessa folkländska muntra täflingar eller våg alldrig på Gotland må upphöra, utan ständigt fortlefva oaktadt någras känslo-pjåsk, till; gjordhet och missledda nit. S. ..