— VLagutsalottet har i betänkande N:o 41 föreslagit upphäfvande af nu gällande stadgar, om borgenärs rätt att erhålla bysättning å gäldenär, så vidt de stå i strid med nedanstående förf.-förslag: Finnes ej, vid utmätning hos gäldenär, full tillgång till gäldande af skuld, hvarför bet: Uningsskyldighet honom ålagd är, eller finnes uppszisen tillgäng tvistig, eller kan den, för annan orsak, ej straxt till betalning i laga ordning användas; då skall bysättning gäldenären åläggas, der borgenären det äskar, och gildenå iren ej gitter hos Konungens Besallningshafvande åler vid domstol, å tid, som honom dertill föres ittes, med ed styrka, att han ej eger annan tillgång, än hvad uppgifvet är. Fullgör gäldenä ir, som sälunda bysatt blifvit, derefter den edgäng, varde ur häktet lösgifven. Ej må i annan ordning, iin nu sagd är, bysättning Ågaldenär älåggas, utom i de fall, som i 5 S. af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, äfvensom i Konkurslagen nämnda äro. Denna F örordning skall icke blifva gällande i de mål, som göras anhängiga, före utgängen af December månad nästkomm: unde. år. (Året efter det, hvarunder Förordningen utfardas.) U tskottet anser nemligen att bysättningen endast bör afse de fall, då gäldenär söker vika undan och sålunda undanärager sig att meddela borgenärerna ersorderliga upplysningar rörande tillgångarne eller då han på annat sätt tredska att uppgifva dem, och att ändamålet följaktligen är vunnet, när han med ed styrkt att han icke eger annan tillgång än uppgifvet är. Hrr Olivecrona och Kistner hafva reserverat sig mot bysättningstvångets asskaffande äfven vid skulder, grundade på utländsk vexel. I N:o 42 tillstyrker utskottet såsom tillägg till ärfdabalkens stadgande i 9:e kap. angående egendoms upptecknande efter död man följ. förordning: