Gotlands läns nya tidning – 12 juli 1860, sida 3

Om själavården. Följande bref från en kontraktsprost till en annan församlingslärare visar oss några vigtiga drag af en christlig själavärd, såsom ett af herdakallets högsta åligganden. Jag prisar Guds nåd, som är verksam, såsom jag märker, kraftigt verksam på ditt hjerta. Du har begärt ett råd af mig, men den bäste rådgifvaren är dig mycket närmare. Dock emedan du har begärt det, så undandrager sig kärleken ingalunda, likasom kärleken icke heller försmår en fattig medsyndares ringaste rådgifvande tanka. Framförallt beder jag dig tilllse och trakta derefter, att ditt eget hjerta blifver uppfyldt af Jesu Christi Ande och att du blifver rotad och grundad i Honom och hans kunskap. Många själaherdar uträtta i sina församlingar intet, emedan de alltför hastigt arbeta på bättring i församlingen, innan de sjelfve hafva sökt och funnit ro för sina själar hos Herran Jesum Christum. Derigenom skada de sig sjelfva och arbetet i församlingen blifver förgätves. Derföre beder jag dig, käre Embets-broder, sök först och främst efter Guds nåd i Christo Jesu, syndernas förlåtelse för din egen själ genom Jesu Christi Guds Sons blod, alldeles såsom du icke vore lärare. Predika först såsom om dn icke vore lärare utan en syndare bland andra syndare, så att du t. ex. säger: vi vilje förödmjuka oss inför Herran och inför nådathronen ropa om barmhertighet; jag vill icke visa eder en annan väg än den som jag önskar att sjelf gå m. m. Ehvad text det är, hvaröfver predikan skall hållas, låt det vara din första tanke, huru du skall tillämpa den på ditt eget hjerta, och detta bör just blifva hufvudinnehållet af din predikan till församlingen. Du, kan icke tro, huru helsosamt detta skall verka både på dig sjelf och på dina åhörare. Vidare beder jag dig, att du genom dina åhörares kallsinnighet, motsträfvighet eller fiendtlighet icke låter göra dig nedslagen eller modfälld; men du må gerna vara af hjertat bedröfvad öfver dina egna fel och brister och predika med ett sådant förödmjukadt hjerta. Detta är helsosamt och det verkar så, att talet blifver mera inträngande och krattigt. Men öfver dina åhörares motsträfvighet eller annat, ehvad namn det kan hafva, bör ingen antydning komma på predikstolen. I andans embete måste du vara deröfver upphöjd, så att åhörarne icke komma på den tanken, att man syftar på enskilda förhållanden, utan salighetslärans hufvudsanningar och deras tillämpning måste alltid utgöra predikans innehåll och allt måste framställas med sådan ton och anda af innerlig kärlek, att församlingen måste i sina hjertan tänka: ja, vår lärare älskar oss och menar väl med oss. Genom kärlek vinner man seger, genom ovänlighet tillstänger en lärare sina åhörares hjertan, så att icke blott han sjelf, utan äfven Herrans ord utestänges. En predikan som inrättas efter skriftens ord: Edert tal vare alltid ljufligt och med salt bemängdt, och kommer från ett hjerta, som brinner af Christi kärlek, skall säkert i längden vinna seger öfver