Gotlands läns nya tidning – 28 juni 1860, sida 2

— Litt rykte vill veta att Engelske Kronprinsen skall förmälas med en Preussisk Prinsessa. — Vid egendomen Löfnäs har konstgjord fiskodling lyckats så väl, att ej allenast ynglet bringats till större frodighet och tillväxt i dammar än de uppnå som alstras ute i sjön, utan äfven derhän, att der man före odlingen knappt kunde få ett lispund aborre fångas numera skeppundtal deraf. — Norra Wadsbo husliållagille har anslagit 100 R:dr årligen till utdelning gratis af ädla trädtelningar åt torpare, soldater och backstugusittare, samt 50 R:dr till premier för väl vårdade trädplanteringar. Med anledning häraf yttrar Mariestads Veckoblad: Några vackra träd, planterade kring knutarne, gifva äfven åt den torftigaste koja ett tycke af trefnad, som deremot aldrig finnes äfven hos det prydligaste boningshus, om det ligger alldeles ensamt utan någon omgifvande plantering. Men träd kring bostäder gifva icke blott ett trefligt utseende, de gifva äfven lugn under stormiga hösteller vinternätter, svalka under qvalmiga och heta sommardagar. Norra Wadsbo hushållningsgille skulle ock derföre aldrig kunnat använda sina tillgångar på ett sätt mer verksamt för den fattiges trefnad, för landets försköning, ja äfven för klimatets förbättring, än genom att uppmuntra trädplantering kring hvarje stuga. — Carlskrona Veckoblad omtalar, att på morgonen vid 5-tiden Tisdagen den 12 dennes förmärktes der i staden en ganska stark jordstöt, så att möblerna flerestädes flyttades. — Un vedluggningsmachin är uppfunnen af en fabrikör Roosvall från Hudiksvall, hvilken, enligt Posttidningen, skall vara mycket enkel och upptaga ringa plats. Uppfinnaren söker i Stockholm bilda ett bolag, hvilket skulle hafva till ändamål att för ett ojemförligt billigare pris, än det nu vanliga, såga, hugga och hemförskaffa veden från hamnarne. Posttidningen förordar företaget. — Un bonde i Aalesunds-trakten i Norrige har sistlidne pingstdag, sedan han från morgonen till kl. 5 på eftermiddagen nästan oafbrutet läst i en postilla, följt efter sin hustru ut på marken och der slagit henne med stenar tills hon var nära död samt derefter kastat henne i en å, så att hon omkom. Han blef häktad, men tog om natten lifvet af sig sjelf i häktet. — Uti Snällposten läses: Ljungby hed den 11 Juni 1860. Ljungby hed erbjuder för närvarande en tafla full at lif och rörelse. De hvita tälten med sina blå spetsar bilda en stad med sina gator, der allt hvimlar och bullrar som i en bikupa. Signaler med trumpet och trumma repeterade från läger till läger, till exercis, till ordres, till mat, till rykt, till vattning och Gud vet icke allt, kanonernas dån, hästarnes gnäggningar, musikens öfningar, kommandoropen m. m. åstadkomma ett larm och en brådska i förening med en ordning som är obegriplig för den deri oinvigde. Marketenterierna, de improviserade värdshusen, befälets matsalar som vid första ledighet från exercis äro öfverfyllda med folk, — tobaksbutiker, handsktvätterier, karuseller och birfilare — allt ger relief åt denna bild af fältlifvet. Isynnerhet Söndagarne äro lifliga. På ett ställe ser man några soldater fira hvilodagen med att hvila d. v. s. sofva på ljungen, — på ett annat ställe ser man en del hoppa bock eller brottas i skjortärmarne, några gamla skäggiga bussar ligga på marken rökande sina snuggor, berätta för hvarandra hur många RAAAAAA —r—k; —rM! — —