Gotlands läns nya tidning – 28 juni 1860, sida 2

Flera veckor förgingo utan hopp; slutligen segrade ungdom och äfven kärlek öfver döden. Ej allenast en stor del af dagens utan äfven af nattens timmar tillbringade läkaren hos sin unga patient. I lidandets stunder hade han lärt känna och värdera det ädla hjerta, som klappade inom den sjuka flickans bröst. Hon hade blifvit honom kär och dyrbar; han hade blifvit hennes allt, och då slutligen läkarens närvaro gjordes öfverflödig, stannade älskaren qvar. Visserligen hade den rika grefvinnan önskat sig en mera passande måg än en obetydlig doktor, son af en obemedlad men dock aktningsvärd familj, men hon var en god och fördomsfri moder, som verkligt älskade sitt barn och önskade helst af allt att befrämja dess sällhet. Således blef i närvaro af slägt och vänner medicine doktor Alfred H. .. förlofvad med fröken Ebba R.. ., och redan dagen derefter gjorde de unga lyckliga sin första promenad tillsammans. — Ah! redan hemma, — yttrade Alfred, då vagnen stannade utanför ett af de större husen vid Drottninggatan. I detsamma betjenten skulle öppna vagnsdörren, hördes en gäll barnröst utropa: — Söta, nådiga herrskap, köp en knippa blåsippor; min mamma ligger sjuk, och jag är så hungrig, så hungrig! Med ett ,ur vägen! åtföljdt af en temligen hård knuff af betjentens hand, störtade den lilla tiggarflickan framstupa i den hårda stengatan.