Gotlands läns nya tidning – 14 juni 1860, sida 3

som Kostligt rena violiner: Säsom silfverrent klockspel tonade blåklockorna och de små liljorna, ljungblommorna och alprosorna liknade ett susande af flöjter, violer och harpor. Underbara, harmoniska ackorder uppfylde luften; slumraren vaknade och lyssnade andlöst. Då darrade och skälfde plötsligt den hvita camelians blad; den stolta blomman ryckte till konvulsiviskt och började att ljuda och sjunga, men med en stämma, sådan man aldrig hör på jorden. Allt fulltonigare, allt mera hänryckande blefvo ljuden: det klingade nära och fjerran. IIänförande, förtrollande harmonier utbredde sig, sväfvande öfverallt i rymden; små, oskönjbara blommor, hvilka knappast något menniskoöga vid dagens ljus skådat, rätade upp sig och instämde i den himmelska musiken; hvarje litet blad rörde sig. Då kände den sörjande icke längre sitt tunga jordiska omhölje; dessa toner ryckte bort allt hans lidande; det förekom honom, som en stämma, ack! en alltför älskad stämma sagta talade till honom: Var lycklig! Du har förnummit, hvad endast till döden invigde förnimma; vare du lugnad, var salig; du får ingå i din himmel! Då klingade ett ackord, som kom hans hjerta att bäfva; — plötsligt blef en dödens stillhet. Ynglingens hufvud sjönk ned på den vissnade, nu tysta camelian; han hörde icke mer den nya dagens första timmas dofva slag från kyrktornet; han vari sin himmel, hos den älskade derofvan i evig hänryckande förening. Detta är de doftlösa blommornas förtrollande hemlighet: De få sjunga hvarje natt, hvar och en med olika stämma, och alla Englar lyssna till deras toner. Ack! hvad är den ljufvaste jordiska musik emot en sådan Spherernas musik? Men blott trötta, bedröfvade menniskor, hvilka den gode Guden vill kalla bort ifrån jorden, förunnar han understundom att förnimma sådana harmonier, och den, som hör en blomma sjunga, må förtröstansfullt göra sig redo för vallfarten till landet på andra sidan griften. (W. W.) — om Resedaplantan. Genom passande skötsel kan resedaplantan, denna af en hvar för dess fina lukt mycket omtyckta vext, uppdragas till en vacker buskvext. Man utväljer en stark och kraftig planta, sätter den för sig sjelf i en blomkruka och afskär hvarje blomknopp, så snart en sådan visar sig; om hösten skär man bort alla inåt vexande grenar, hvarigenom plantan får en stam och form af ett litet träd; sedan byter man ut blomkrukan mot en större, som fylles med annan frisk jord och ställes på ett varmt ställe och vattnas dagligen. Det dröjer ej länge innan stammen blir fårig och får vid början af tredje året en ordentlig bark; man behöfver då ej mer klippa bort blomknopparna, utan snart skola dessa blomma och sprida sin herrliga doft hela sommarn igenom. Dessa små resedabuskar kunna vidmakthållas hela åratal. — lIHyazinter i glas. Såsom bidrag till blomsterkulturens framgång, få vi underrätta, att man, för att på det fördelaktigaste uppdraga hyazinter såväl i glas som krukor, aldrig bör begagna kallt vatten. Vattnet, hvaruti lökarne ställas, bör vara ljumt, och likaså hvar gång man ömsar nytt vatten derpå. De som icke känna denna method af erfarenhet, skola förvånas af den stora skillnaden, som förefinnes emellan hyazinter uppdragne med kallt vatten och dem som fått ljumt vat