Gotlands läns nya tidning – 31 maj 1860, sida 2

as boning på Rörstrandsgatan. Siri var aderton år, med ett mildt liaande ansigte. Hon hvilade på en soffa och andades med stor svårighet. Bredvid henne satt modren och betraktade sitt barn med en blick full af smärta och ångest. — Du är bestämdt sämre, min älskade Siri? sade fru F—, och hennes ögon stodo fulla af tårar. Och så skall den otäcka doktorn komma och skrämma dig, så att du blir ännu värre. — Icke kan hans sträfhet skrämma mig, goda mamma, och dessutom är jag icke sämre. Siri försökte att småle mot modren; men det ville icke lyckas. I detsamma öppnades dörren och Carlander inträdde. Med en knappt märkbar rörelse besvarade han fru F—s helsning. Han gick rakt fram till patienten och satte sig på den stol fru F— lemnat. Utan att yttra ett ord fattade han den unga flickans hand och undersökte pulsen. Han betraktade henne med en skarp och forskande blick. Fru F—s ögon hängde fast vid den stränge mannens drag, med en prägel af själsångest, liksom hon i dem hoppades att kunna läsa ett svar på sitt hjertas qvalfulla fråga. — Lemna oss, sade Carlander och vände sig till fru F—. Jag vill vara allena med den sjuka. Bästa herr assessor, säg mig om jag får hoppas att ... — Jag har aldrig förbjudit frun att hoppas. — Min dotters tillstånd är ...