Gotlands läns nya tidning – 31 maj 1860, sida 2

Wisby Högre Elementar-Läroverk. Skolans ungdom, arbete, ändamål — i allmänhet. (Till de ungas föräldrar). Snart firas här en högtid eller egentligen en arbetsdag, men med glada ansigten, ty man höstar midt i våren, då nemligen Fäderneslandets första läroverk inom Gotland i dessa dagar skall hålla sin års-examen; till hvilka slutöfningars bivistande Landets fäder och mödrar, Barnens föräldrar, slägt och vänner —, och hvem är ej vän af ungdomen? —, äfven på detta sätt vänligen uppmanas. Skolans arbete är stort både för lärare och ungdom, men dess sträfvande är mödan värdt, ty dess ändamål äro stora, såsom varande ingenting mindre än Fäderneslandets framtid af ära och trygghet. Undervisningsverket (hittills blott för gossar, men snart väl ock för flickor) har med tidens utveckling ändrat både arbetssätt och mål: ty utanlexans svåra tyngd är, der det varit möjligt, borttagen, och lärare och lärjungar arbeta vänligen tillsamman i vetandets lustgård utan stränghet och räddsla; och skolan är ej såsom fordom ett blott institut för blifvande prestmän eller endast en ledsam inpluggnings-anstalt för en löslig och onyttig lärdom; nej, hon har följt med tiden och vill träda i spetsen för densamma i förnuft, lefvande kunskap och medborgerlighet. En vis regering har nu mera så kraftigt understödt och hägnat skolan, och gifvit henne så mycket, hvartill man nu blott önskar en UndervisningsMinister, och hennes salar äro öppnade för alla, för stadsbons barn och landtmannens, för de fattigas och rikas. Om derinom arbetas med både lif, punktlighet och allvar må allmänheten rättvist döma om; dock må man med billighet medgifva, att man försöker nedlägga alla undervisningens lärostycken i de ungas sinnen med den förståndiga omtanka, att de snart må bära ädla frukter för det allmänna. Uppfostran är hvarje skolas mål; vinnes ej detta, har staten ingen nytta af alltsamman. — Skolans lärare, som väl känna detta mål och oaflåtligen sträfva dit, önska att kunna framställa religionen så, att den späda ungdomen fattar det höga och heliga af saken under lektionerna och de korta dagliga bönestunderna, och att de äldre lärjungarne få uti theologien och dess delar en grur dlig förberedelse till det akademiska studiet. Svenska språket, ,ärans och hjeltarnas språk, inhemtas nu äfven genom flitiga skriföfningar (på lärorummet), genom disputationsoch declamations-försök: så att den bildade mannen i en framtid ej blott må inom sig besitta en skatt af lärdom, utan ock må kunna skrifva och uttala densamma till nytta och nöje för samhället; af hvilket bristen hittills varit ganska skadlig för vårt umgänge och stats-lif. Afven Danskan och Norskan, våra närmaste stamspråk, hafva ändtligen inom skolan vunnit en förtjent uppmärksamhet. Och länge kan det väl ej heller dröja förr än Isländskan, såsom grundspråk, intages i läroverket. De gamla språken föredragas ungdomen med grundlighet, hvilken, om den har något fel vid undervisningen, är det, att den kanske är alltför grundlig. De tre lefvande språken, Tyska, Fransyska och Engelska, drifvas vid vår skola med den praktiska fart, att lärjungarna med ett godt underlag af grammatisk säkerhet, skrifva dessa tungomål redan från 5:te klassen och snart ock tala desamma. Historien, så den allmänna som den svenska (med alltför njuggt tillmätta timmar), bjuder man till att föreHb 1 FN 7 . 1