Gotlands läns nya tidning – 31 maj 1860, sida 2

men länge vanvårdade ö, tumlar General Garibaldi kraftigt om med Konungens af Neapel trupper. Tillfälligtvis befann brefskrifvaren sig för 20 år tillbaka på nämnda ö; han kan alltså af erfarenhet vitsorda det djupa, rotfästade hat som gror i Sicilianernas bröst emöt beherrskarne från fasta landet. Deremot lefver i ett kärt minne hågkomsten af den period, då Engelsmännen, under benämning af beskydd mot Fransminnen och Konung Joachim Murat, innehade ön och derstädes anlade vägar, byggde hamnar och kajer, som till en del sedermera fått förfalla genom öboernas lättja och regeringens slapphet i beredandv al det söm kunde lända till folkets sanna båtnad, under det att hela dess uppmärksamhet varit rigtad på folkets bevakande och beherrskande. — Skulle England vilja göra slag i saken och öfvertaga ön, torde sådant ej möta stort hinder å invånarnes sida; men hos Garibaldi, som kämpar för ett enigt Italien, utgör, såsom hans faltrop ock utvisar, , Italien och Victor Emanuecl målet för hans strider och för hans nu inledda krigiska företag. En annan sak är, om Sardinien, som ej utan mycket prut tillåtits emottaga de till denna stat sig anslutande lander i öfre Italien, erhåller de öfrige Europeiske magternas medgifvande, att ytterligare med sig införlifva en så herrlig besittning, som Sicilien. I alla handelser bör Sverige ej behöfva erfara någon känning af dessa, det södra Europas politiska förvecklingar. Det som för oss kan vara af mera vigt, år den omständigheten, att Frankrike så betydligt närmat sig till Ryssland. Detta förhållande ger oss en allvarlig anledning, att oaflåtligen betanka hvad till vårt försvar erfordras och anordna hvad vär framtida trygghet kan kräfva, om äfven den närmaste framtiden, såsom vi torde få hoppas, blifver för oss fredlig. Hufvudstadens samtal beröra för ögonblicket mindre de krigiska utsigterne i Södern af vår verldsdel, än de i vär vackra Djurgårdspark nyligen förelupne tumultuariska uppfråden, som visserligen inskränka sig till vanligt slagsmal; men i anscende till personernes samhällsstallning har en, måhända vida större, ovilja, ån saken i sig sjelf torde förtjena, yppat sig hos hufvudstadens befolkning, hvilken ovilja jemvål på ett obehörigt sått gifvit luft i de anklagandes förföljande med otidigheter och hotelser, vid utgången ur polisunderskningsrummet. — Mildrande omstandigheter torde förefinnas, och hafva redan blifvit till en del styrkta. — Orsaken till gralet larer egentligen vara att söka i någon langre tids utöfvadt öfvermod å de nu anklagades sida, medelst högljudda yttranden och hänfullt stoj under de Lumbyeska Concerterna a Djurgården. Personer, som haraf blifvit uppbragta, lära omringat en officer vid utgåendet från den sista concerten och skuffat, retat och förolämpat honom. Det var vål då ej att undra på, att han satte sig till motvårn och ropade sin broder till hjelp, ej heller derpå, att brodren och öfrige hans kamrater skyndade tlll hans biständ; men alltid blifver klandervårdt, dels det förhållande, hvarigenom de väckt första oviljan, dels den vildhet, hvarmed de gingo till väga under sjelfva slagsmalstumultet. Riksdagen fortgår nu med stark ansträngning af arbete i Utskott och Stånd, för att taga igen skadan af den oundvikliga tidsförlust, som intraffade i början af månaden, då man hade för mycket roligt, för att kunna bra arbeta. Konungens rådgifvare hafva ånyo vunnit en lysande seger, medelst 3:ne Riksstånds bifall till den Kongl. Propositionen i afseende å religionsfrihetsfrågan. — Denna fråga är nu, som det torde vara skål antaga, på ett lyckligt sätt löst. Vi hafva kommit ifrån landsförvisningsstraffet och förlust af arfsrätt, såsom påföljden för affall från vår evangeliska kyrka och lara; men allvarsamma föreskrifter mot proselytmakeriet äro i dess ställe vidtagne, dem man numera bör hoppas att se efterlefda och uppratthäållne. Lag-Utskottet hade trott sig förbåttra den Kongl. Propositionen med hvarjehanda ändringar och tillsattser af egen fatabur, men hvilka rönte det missödet, att ogillas af 3:ne ständ och att jemväl i Borgaretåndet till våsendtliga delar återremitteras. Det mest anmärkningsvärda af Utskottets förslag, var den nya ideen, att man ej skulle behöfva tillhöra någon kristlig sekt, utan skulle få förklara sig för hedning, mormon, muhamedan eller hvad som helst, utan hinder af lagstiftningen; detta hade dock varit vådligt för samhillets trygghet, och är ej i det fria Norrige ens ifrågasatt, än mindre lofgifvet. En trolofning i den högre Sällskapsverlden är nyligen offentliggjord, nemligen emellan General-Majoren, Förste Adjutanten hos II. M. Konungen, Frih. Lenhusen och Fröken Rosina von Hermansson, från Westmanland. Våren är här i fullt antågande. Unga träd stå nyss utslagne, gräset är grönt, och göken gal; det nu intradda IIyllinge-Nyet artar sig ganska behagligt. D. S. OG.