Gotlands läns nya tidning – 31 maj 1860, sida 2

— —2e— Den sträfve doktorn. (Af M. S. Schwartz, i , När och fjerran.) För några tiotal af år sedan egde Stockholm en utmärkt läkare, hvilken hjelpte då andra af hans medbröder icke sågo någon räddning. Till sitt yttre var han tvär, butter och sträf; till sitt inre välvillig och menniskovänlig. Ännu lefver rätt mången som erinrar sig honom, och säkert är det högst få för hvilka assessor Carlanders namn ej är bekant. Några drag, dem vi på enskild väg, genom en af hans samtida, fått oss meddelade, torde vara af intresse såsom bidrag till hans karakteristik. Han var en fiende till långa tal, och såsom läkare ytterst karg på ord. Hans sätt blef ofta snäsigt och afskräckande. Så t. ex. hände en dag, då han skulle gå ut, att ett fruntimmer kom för att rådfråga honom. — Jag skulle bedja assessorn säga mig hvad jag har i mitt bröst, yttrade hon. — Kan frun säga mig hvad jag har i mitt ben? frågade Carlander barskt. — Nej, det kan jag visst icke, svarade fruntimret helt förläget. — Huru skall jag då kunna veta hvad hon har i sitt bröst? Dervid gick han förbi henne och ämnade lemna rummet. Hon drog en djup suck vid detta af