Hur kunde en så rik och lysande ung man komma på den tanken att till sin maka välja en stackars enkel Bråtagne-flicka? — Så tänkte hon. På den dagen, då herr grefvens förlofning med fröken de Kernon skulle eklateras, såg man redan tidigt på morgonen en mänzd herrskaper från grannskapet komma åkande. Claras unga väninnor och slägtingar kommo radtals, för att omfamna och lyckönska henne. Mer än en kunde väl deribland finnas, som i tysthet afnndades den tillkommande grefvinnan de Blanet hennes lycka. Afven var nyfikenheten mycket spänd, ty man visste att de presenter grefven ämnade sin brud snart skulle anlända. Hela den stora salen på slottet Kernon var uppfylld af främmande. Clara satt bredvid sin älskade mormor, fru dOrsigny, som äfvenledes hade anländt till Kernon, och Horace stod bredvid dem, då en betjent kom och hviskade vid grefven, hvarefter denne genast lemnade rummet. Säkert är korgen anländ — hviskade Claras vinner till hvarandra, och deras otåliga nysikenhet nådde sin höjd, då grefven återkom, åtföljd af en enkelt klädd, ungefär femtonårig flicka. Tvenne betjenter kommo i detsamma, inbärande den grannaste korg. Den främmande unga flickan utbredde nu för sällskapets ögon alla dessa herrliga skatter, som industrien har uppfunnit för damernas toilett. Horace hade gifvit en af de första modehandlerskorna i Paris uppdraget att anskaffa bröllopskorgen.